2. Det allmänna ekonomiska läget och omvärlden

Det allmänna ekonomiska läget och omvärlden

2.1 Den allmänna ekonomiska utvecklingen

Världsekonomin

Coronaviruspandemin kastar fortfarande sin skugga över världsekonomin. Allmänt taget har utsikterna för världsekonomin ljusnat betydligt, men skillnaderna länder emellan är stora. Att de ekonomiska stimulansåtgärderna fortsatt år 2021 stärker efterfrågan, minskar på överloppskapacitet och sänker risken för betydande långvariga negativa följder av pandemin. Trots att det offentliga penningstödet torde minska år 2022 kommer en höjd tillit och avtagande hälsotryggande restriktioner sannolikt att uppmuntra hushållen att konsumera. Samtidigt kommer många utvecklingsekonomier, där vaccindistributionen är långsam och där nya smittovågor leder till nya restriktioner, att bromsa den globala ekonomiska tillväxten ännu ett tag. Den väntade tillväxten i världsekonomin är 5,8 procent år 2021 och ännu 4,4 procent år 2022.

Under första hälften av 2021 kunde tecken på ett behov av höjda produktionsinputpriser skönjas, men den stora globala överloppskapaciteten torde ändå hindra en högre och mer ihållande inflation. Den inflation som de facto skedde återspeglar närmast tillfälliga faktorer, såsom att priserna på olja och andra nyttigheter återgick till det normala, att frakterna blev dyrare, och att priserna normaliserades i hårt drabbade branscher, så även prisstegringen väntas jämna ut sig ganska snart. Trycket på resurserna torde hållas måttligt också därför att sysselsättningen och arbetslösheten i många länder inte väntas nå samma nivå som före pandemin förrän slutet av år 2022.

De ekonomiska verkningarna av coronapandemin har varit stora i Europa. Efter en historiskt stor djupdykning under första hälften av 2020 och en viss återhämtning under sommaren blev det kräftgång igen för EU-ekonomierna i slutet av år 2020, då en ny pandemivåg ledde till nya restriktioner. Under sista kvartalet 2020 och första kvartalet 2021 minskade produktionen, men redan under andra kvartalet 2021 började den växa igen. De ekonomiska aktörerna har fått hjälp med att klara av situationen av dels att företag och hushåll anpassat sig bättre till restriktionerna, dels ett starkare stöd från tillväxten i världsekonomin och handeln, dels ett fortsatt stöd i form av politiska åtgärder.

Enligt förhandsuppgift var bruttonationalprodukten i EU första kvartalet 2021 ca. 0,4 procent mindre än den varit föregående kvartal och 1,7 procent mindre än ett år tidigare. Jämfört med läget ett år tidigare minskade ekonomin tydligast i Portugal (5,4 %) och Spanien (4,3 %). Även Tysklands ekonomi minskade (3,1 %) jämfört med året innan, vilket också var mera än medeltalet för EU. I Sverige däremot var ekonomin på samma nivå som ett år tidigare.

Ekonomins utveckling i EU åren 2021 och 2022 beror i hög grad på hur bra vaccinationsprogrammen lyckas få bukt med pandemin i olika länder och hur snabbt ländernas regeringar avvecklar olika restriktioner. EU-områdets framtidsutsikter påverkas även av andra faktorer, såsom ett fortsatt och tillräckligt politiskt stöd för ekonomin, hushållens och företagens reaktioner på dessa åtgärder, de långvariga verkningarna av krisen, och av hur bra EU förmår dra nytta av att omvärldens ekonomi förbättrats. EUs ekonomi väntas växa med 4,2 procent år 2021 och 4,4 procent år 2022, men skillnaderna i återhämtningstakt mellan olika länders ekonomier förblir stora. Tillväxten beror framför allt på den privata konsumtionen, att investeringarna tar fart och att den omgivande världen blir fördelaktigare. Även EUs så kallade stimulanspaket spelar en central roll för den ekonomiska återhämtningen i EU-länderna.

I USA har ekonomin börjat repa sig med fart, och indikatorerna för konsumtion är på uppåtgående. Landets finanspolitik och enorma stödpaket har stött de ekonomiska aktiviteterna, och första kvartalet 2021 var USAs bruttonationalprodukt faktiskt 0,4 procent större än den varit ett år tidigare. Allt som allt förutspås USAs ekonomi växa 6,9 procent år 2021 och 3,6 procent år 2022. I Kina kom den ekonomiska återhämtningen igång redan tidigare, och har varit rask. Främsta motorn för tillväxten har investeringarna varit, medan konsumtionen återhämtar sig så småningom. Eftersom det värsta skedet av pandemin inföll under första kvartalet 2020 i Kina, rapporterades landets ekonomi första kvartalet 2021 ha vuxit med 18,3 procent sedan ett år tillbaka. Allt som allt förutspås Kinas ekonomi växa 8,5 procent år 2021 och 5,8 procent år 2022. Världshandeln väntas börja växa snabbt när det uppdämda konsumtionsbehovet kan börja mättas igen. Den globala handeln med varor växer 6,9 procent år 2021, 4,9 procent år 2022, och 4,3 procent år 2023.

Finlands ekonomi

Redan innan coronaviruspandemin höll den ekonomiska tillväxten i Finland på att bli långsammare, och virusets spridning kom sedan att leda till en exceptionell djupdykning i landets ekonomi i synnerhet under andra kvartalet 2020. Allt som allt minskade Finlands bruttonationalprodukt med 2,8 procent år 2020. Men jämfört med de flesta andra europeiska ekonomier var nedgången förhållandevis liten i Finland. Enligt förhandsuppgift var Finlands BNP andra kvartalet 2021 redan 7,5 procent större än ett år tidigare och omkring 2 procent större än föregående kvartal. Andra kvartalet 2021 växte industrin, byggandet, handeln och servicen klart, och i juni var nationalekonomins arbetsdagskorrigerade produktion 9,7 procent större än den varit ett år tidigare. Tack vare tillväxten har totalproduktionsnivån för år 2019 redan överskridits. Tillväxten väntas fortsatta i och med att till exempel industrins nya beställningar fortsätter öka. I Nordeas, Handelsbankens och Näringslivets forskningsinstitut Etlas prognoser väntas BNP växa med ca. 3,5 procent år 2021, cirka 3 procent år 2022, och cirka 2 procent år 2023. Finlands Bank var inne på samma linje i synnerhet beträffande åren 2021 och 2022, men förutspår bara 1,3 i tillväxt för året 2023.

År 2020 minskade volymerna i Finlands export och import, bägge med 6,6 procent. Medan utrikeshandeln med varor minskade måttligt, minskade exporten och importen av tjänster starkt. Under första hälften av 2021 var varuexportens värde 22,5 procent högre än i juli 2020, då exportens värde sjönk 12,4 procent. Importen var i juli 20,3 procent större än under jämförelsemånaden. Under perioden januari-juli var det sammanräknade värdet av exporten 15,2 procent och av importen 13,9 procent större än under samma period året innan.

Trots att den privata konsumtionen under året 2020 klart repade sig efter den djupaste coronasvackan var dess volym ändå 4,9 procent mindre än året innan. Nedgången var särskilt stark inom tjänster och delvis varaktiga varor, medan däremot förbrukningen av varaktiga konsumtionsvaror ökade. Under första kvartalet 2021 var den privata konsumtionen 4,1 procent mindre än den varit ett år tidgare. Men man väntar sig ändå att den privata konsumtionen ska ha vuxit klart under 2021 som helhet, och att ökningen ska bli ännu snabbare år 2022.

Sommaren 2020 steg konsumenternas förtroende starkt efter bottennoteringen på våren, men var sedan lägre än långtidsmedeltalet under senare hälften av 2020. Under första hälften av 2021 steg konsumenttilliten starkt, och vid de senaste enkäterna har i synnerhet förväntningarna på den egna ekonomin, avsikterna att lägga ut pengar på varaktiga konsumtionsvaror och bedömningarna av Finlands utveckling varit positiva. Även företagens förtroende har förstärkts klart sedan bottenkänningen våren 2020, till en början snabbare under sommaren 2020, och därpå måttligare. Förväntningarna fortsatte stiga under sommaren 2021 inom såväl industri och byggande som tjänster.

År 2020 sjönk sysselsättningsgraden betydligt i och med pandemin. Under 2021 har läget börjat lätta ganska snabbt. Enligt Statistikcentralen var trenden för det relativa sysselsättningstalet 72,8 procent och trenden för det relativa arbetslöshetstalet 7,6 procent i Finland. Även i Helsingfors har arbetslösheten börjat lätta, även om det går lite långsammare än i landet som helhet. Under andra kvartalet 2021 var, enligt Statistikcentralen, antalet sysselsatta 121 000 större än det varit ett år tidigare.

Riskerna i prognosen handlar framför allt om huruvida man fått kontroll över epidemiläget och man sista kvartalet 2021 och framöver ska kunna återgå till det normala – en vardag utan märkbara restriktioner för hushållen och näringslivet. Den ekonomiska tillväxten kan bli långsammare än prognosen ifall epidemiläget förvärras i Finland eller i områden som är viktiga för den finländska exporten. Om pandemin drar ut på tiden inverkar det på den finländska ekonomin i synnerhet via den privata konsumtionen och, allra mest, genom efterfrågan på service. Å andra siden kunde en utdragen global pandemi hota Finlands exportindustri via dels störda produktionskedjor, dels svag internationell efterfrågan.. En riskfaktor för en återhämtning inom nya investeringar är de osäkra framtidsutsikterna för investeringsobjekten. Men å andra sidan kan EUs stimulanspaket katalysera mera privata investeringar än väntat.

Kommunernas ekonomiska situation

Följande beskrivning av kommunernas ekonomiska situation grundar sig på Finansministeriets kommunekonomiprogram för år 2022 (hösten 2021), samt på Kommunförbundets uppskattningar om kommunekonomins läge och konsekvensbedömning av statens åtgärder.

De senaste två åren har varit mycket exceptionella inom den kommunala ekonomin. Från 2019 års rekordsvaga situation gick den kommunala ekonomin enligt de ekonomiska uppgifterna till en jämförelsevis bra situation år 2020. Det goda resultatet år 2020 påverkades särskilt av statens understöd till kommunerna, som tydligt överskred de ekonomiska förlusterna som covid-19-epidemin orsakade för den kommunala ekonomin år 2020. Coronasituationen påverkar kommunernas verksamhet och ekonomi ännu i år, och även statens stödåtgärder fortsätter, dock i betydligt mindre skala än tidigare.

Då coronakrisen överskuggar den ekonomiska utvecklingen står kommunerna inför en ändring av historiska proportioner. Ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendet överförs vid början av år 2023 till välfärdsområdena. Ändringen har stora konsekvenser för kommunernas uppgifter och ekonomi.

Regeringen beslutade vid halvtidsöversynen våren 2021 att fortsätta beredningen av överföringen av TE-tjänsterna till kommunerna. I samband med överföringen skapas en finansieringsmodell som uppmuntrar kommunerna att utveckla sin verksamhet så att den främjar sysselsättningen, och målet med reformen är 7 000–10 000 nya sysselsatta. I beredningen är målet att kommunens ansvar i fråga om kostnaderna för grunddelen av utkomstskydd för arbetslösa utvidgas. Dessutom slopas kopplingen mellan utkomstskyddet för arbetslösa och aktivering av arbetslösa till service. Enligt planerna sker överföringen av uppgifterna under år 2024.

Det största problemet inom den kommunala ekonomin varit den långvariga strukturella obalansen i inkomst- och utgiftsutvecklingen. I och med vårdreformen underlättas kommunernas utgiftstryck, då utgifterna som orsakas av att befolkningen åldras flyttas från kommunerna till välfärdsområdena och finansieras helt och hållet av staten. Å andra sidan syns ändringen i befolkningens åldersstruktur och den långsamma ekonomiska tillväxten på medellång sikt även i forstättingen i den blygsamma ökningen av kommunernas skatteintäkter. Dessutom särskiljer den olika demografiska förändringen och flyttningsrörelsen fortfarande den ekonomiska utvecklingen i kommunerna.

Regeringen har som mål att hålla den kommunala ekonomin neutral i fråga om statens beslutsbaserade åtgärder. För kommunsektorn har man också ställt ett s.k. mål för det strukturella saldot, enligt vilket skillnaden mellan sektorns inkomster och utgifter, mätt med lokalförvaltningens strukturella saldo, får vara högst -0,5 procent av bruttonationalprodukten. Det här innebär ett underskott, dvs. en nettoupplåning, på högst cirka 1,3–1,4 miljarder euro för hela landet. Lokalförvaltningens nettoupplåning beräknas år 2022 uppgå till cirka 1,8 miljarder euro, vilket i förhållande till bruttonationalprodukten är 0,7 procent. Den kommunala ekonomin når således inte målet för det strukturella saldot år 2022. Regeringens beslutsbaserade åtgärder för år 2022 innehåller inga beslut som stärker den kommunala ekonomin och som genuint ökar kommunernas inkomster och produktivitet eller minskar deras utgifter.

I budgetpropositionen ersätts nog de extra utgifter eller inkomstbortfall i förhållandet mellan staten och kommunerna som beror på att regeringen ökat eller utvidgat kommunernas uppgifter år 2022. Dessutom ger regeringen kommunerna kompensation för den kalkylerade kostnadsökningen på 2,5 procent för lagstadgade uppgifter och andra uträkningstekniska ändringar år 2022 samt för de uteblivna skatteintäkter som beror på ändringarna i skattegrunderna. Hela den här ökningen i statsandelarnas belopp äts dock upp av ökningen i kommunernas lagstadgade kostnader eller luckor i kommunernas skattebas som orsakas av statens beslut om ändringar i beskattningsgrunderna.

Som motvikt till det ovannämnda innehåller budgetpropositionen även en stor nedskärning av statsandelarna. Nedskärningen beror på att den lagstadgade justeringen av kostnadsfördelningen för basservicen, 564 miljoner euro, tas bort från kommunerna. I budgetpropositionen och kommunekonomiprogrammet 2022 används uttryck som ”beaktas inte” eller ”neutralisering”, men beslutet är alltså trots benämningarna en ren nedskärning av statsandelarna.

Statsandelen för kommunal basservice höjs dock genom en höjning av engångsnatur på cirka 246 miljoner euro. Nettoeffekten av de ovan nämnda besluten är att kommunernas statsandelar permanent minskar med cirka 320 miljoner euro. Nedskärningen motiveras med de tidsbundna coronastöden till den kommunala ekonomin år 2020 och 2021.

Kommunernas statsandelar minskar även permanent från år 2022 till följd av den nedskärning som gjordes med anledning av arbetstidsförlängningen i samband med konkurrenskraftsavtalet. Nedskärningen minskar statsandelsfinansieringen för kommunal basservice med 234 miljoner euro, trots att arbetstidsförlängningen till största delen slopades i den kommunala arbetsmarknadsuppgörelsen. Kommunerna kompenserades för nedskärningen genom en ökning av statsandelarna år 2021, men för år 2022 slopas alltså den här kompenseringen och det blir permanent.

Totalt skär alltså regeringen ned statsandelarna för den kommunala ekonomin år 2022 med sammanlagt drygt 550 miljoner euro för hela landet. Den här nedskärningen på 550 miljoner euro kan också betraktas som den sammanlagda effekten av regeringens åtgärder i den kommunala ekonomin år 2022, eftersom andra statsandelsökningar eller statsunderstödsprojekt alltid motsvaras av nya utgifter eller kostnadsökningar i den kommunala ekonomin. Nedskärningen i den statliga finansieringen utgör cirka 100 euro per invånare, alltså är konsekvensen för Helsingfors stad att statsandelarna minskar med 65 miljoner euro.

Nedskärningen i kommunernas basfinansiering innebär att kommunerna år 2022 blir tvungna att helt och hållet finansiera både de nya och utvidgade uppgifter som hänför sig till den kommunala ekonomin och många andra utvecklingsprojekt som inleds.

Den kommunala ekonomin försvagas betydligt också av att kommunernas utdelning sjunker från nivån för åren 2020 och 2021 med 10 procentenheter (från 44,3 % till 34,2 %) då statens coronakompensationer för 2020–2021 som gjordes via skatteredovisningssystemet faller bort 2022.

Regeringen beslutade om statsunderstödsmodellen för kommunernas coronaersättningar för 2021 i början av oktober 2021. Enligt modellen är statsunderstödet kalkylmässigt, men understödsnivån har dimensionerats till tämligen fullt belopp, då man beaktar de övriga coronakompensationerna som staten beviljade till kommunerna år 2021. Full ersättning för coronakostnaderna underlättar kommunernas ekonomiska situation 2021 och jämnar ut det ekonomiska trycket som de kraftigt stigande social- och hälsovårdskostnaderna medför.

2.2 Den ekonomiska utvecklingen i Helsingfors­regionen

Produktion och konjunkturutsikter

Ännu under första kvartalet 2021 såg konjunkturläget för Helsingforsregionen besvärligt ut, då både omsättning och totalproduktion pekade neråt på grund av coronapandemin. Förhandsbilden för omsättningen i Helsingforsregionen var i januari-maj 2021 0,8 procent större än ett år tidigare. Utvecklingen berodde i synnerhet på att det allmänna ekonomiska läget blivit bättre, men ännu drog en del restriktioner som gällde många näringsgrenar ner på tillväxttakten. Störst var nedgången inom hotell- och restaurangsektorn, enligt förhandsuppgift 9,8 procent jämfört med första kvartalet 2020. Informations- och kommunikationssektorn växte däremot med fyra procent, och industri och handel vardera med nästan två procent. I maj-juni accelererade produktionstillväxten. Enligt Statistikcentralen var den arbetsdagskorrigerade produktionen i juni 2021 ca. 9,7 procent större än ett år tidigare. I maj 2021 var den 8,9 procent större än den varit ett år tidigare.

I januari-mars 2021 var totalproduktionen i Helsingforsregionen nästan 5,6 procent mindre än den varit ett år tidigare. Det berodde på den ekonomiska osäkerhet som coronapandemin förorsakade och på de restriktioner man infört för att få bukt på pandemin. Pandemins verkningar har synats starkt i synnerhet inom servicenäringarna, men också inom industrin i form av en osäkerhet om exportens tänkbara utveckling. Under första kvartalet 2021 minskade totalproduktionen med 1,5 procent i Finland som helhet, men under andra kvartalet började den växa klart, och nu väntas den ha överskridit också den nivå som rådde år 2019.

Företagens konjunkturutsikter har ljusnat efter år 2020. Det allmänna ekonomiska läget väntas bli ljusare i och med stimulansåtgärderna i de stora ekonomierna och att den internationella handeln repar sig. Enligt Finlands Näringsliv EK:s konjunkturbarometer har konjunkturläget och - utsikterna för industri och byggande samt servicenäringarna i Nyland i stor utsträckning utvecklats positivt allt sedan början av 2021. I synnerhet bland företagen inom service var saldotalet för konjunkturutsikterna hela 27 redan i juli 2021, efter att i april ha varit 12, i januari 3, och i oktober 2020 ännu -29. Även själva konjunkturläget inom servicenäringarna var bättre i juli (12) än ännu i början av året (-12). Inom industri och byggande i Nyland var konjunkturläget ovanligt gott under sommaren 2021 (34), att jämföra med -2 ännu i april. För konjunkturutsikterna var saldotalet inom industri och byggande 12 i juli, och därmed lite lägre än på våren (23), men jämfört med början av 2021 och hösten 2020 var utsikterna ändå positiva.

Näringsstrukturen och företagsverksamheten i Helsingfors

Närings- och företagsverksamhet

Coronapandemin har starkt påverkat näringsverksamheten i Helsingfors. Restriktionerna på grund av pandemin har gällt just sådana näringar som spelar en stor roll i Helsingfors, nämligen hotell- och restaurangverksamhet, turism, konst, kultur och rekreation samt transport och logistik. Inom många branscher har återhämtningen redan så småningom kommit igång vartefter det allmänna ekonomiska läget blivit bättre, men i synnerhet inom vissa servicenäringar kan återhämtningen ta månader eller till och med år.

I Helsingfors är näringsstrukturen mycket servicedominerad. År 2019 var cirka 49 066 företag verksamma i Helsingfors, av vilka 88,2 procent inom servicesektorn. Den sammanlagda personalstyrkan vid företagen i Helsingfors år 2019 var 286 160, och dessa företags sammanlagda omsättning nästan 91 miljarder euro. Inom servicesektorn jobbade ca. 84 procent av hela företagspersonalen. Samtidigt var serviceföretagens andel av företagssektorns totala omsättning cirka 60,1 procent. Inom förädlingssektorn är antalet företag och personal mindre än inom service, men i och med sin stora andel av omsättningen är förädlingssektorn viktig för näringsstrukturen i Helsingfors.

Helsingfors avviker från de flesta andra finländska städer genom att det i Helsingfors finns påfallande mycket företrädare för kunskapsintensiva och välbetalda yrken, och att deras andel fortsätter växa. Sådana yrken finns det särskilt gott om inom finansiering och försäkring, information och kommunikation samt vetenskap och teknik. Helsingfors framtida konkurrenskraft stöds också av att 29,1 procent av personalen vid finländska tillväxtföretag fanns i Helsingfors år 2018. Dessutom spelar Helsingfors en stor roll för återhämtningen och framtidsutsikterna inom kreativa branscher. Av jobben inom konst och kultur finns 36 procent i Helsingfors och 42 procent i Huvudstadsregionen (inklusive Helsingfors).

För att Helsingfors ska hållas livs- och konkurrenskraftigt behövs förnyelse inom företagsstocken. År 2020 växte företagsstocken i Helsingfors inom alla näringsgrenar (Figur 1). Antalet grundade nya företag blev 8 802 år 2020, vilket var 18 procent fler än året innan. Omkring en fjärdedel av dem grundades inom näringsgrenen Verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik. Trots coronapandemin lades det också ner märkbart färre företag år 2020 än året innan. Så även år 2020 fortsatte förnyelsen inom företagsstocken, och antalet företag växte snabbare än befolkningen. Enligt den färskaste statistiken skulle ökningen i antalet nya företag ha avtagit något under första kvartalet 2021. Det grundades sammanlagt 2 230 nya företag i Helsingfors, vilket var 7,4 procent färre än ett år tidigare. Om företagsnedläggningar gäller de färskaste uppgifterna sista kvartalet 2020, då det i Helsingfors lades ner 32 procent fler företag än under sista kvartalet 2019.

Coronapandemin har inverkat på sysselsättningsläget i Helsingfors näringsliv, och skapat osäkerhet inom investeringar och utvecklingsverksamhet. Men en förbättring i verksamhetsbetingelserna väntas ha skett år 2021 i och med att vaccineringarna framskridit och det blivit liv i ekonomin. Tillväxt och en vändning till det bättre väntas inom företagsverksamhetens omsättning, vilket också inverkar på den erlagda samfundsskatten. Tillgången på kunnig arbetskraft är redan i nuläget en central fråga för näringslivets lönsamhet och produktion.

Samfundsskatt

Samfundsskatten är en viktig del av Helsingfors stads skatteinkomster. Trenden för samfundsskatteinkomsterna var stigande under 2010-talet ända till 2019, då det blev en liten nedgång, med 23 miljoner euro, från 580 miljoner till 557 miljoner. Samfundsskatteinkomsterna avspeglar direkt hur bra det går för företagen i staden. I Helsingfors beror stadens intäkter av samfundsskatten främst på hur företagen i de näringsgrenar som betalar mest samfundsskatt klarar sig.

Enligt ett material som gäller cirka 60 procent av intäkterna av samfundsskatten är de näringar som betalar klart mest samfundsskatt i Helsingfors finansiering och försäkring samt information och kommunikation. Åren 2018 och 2019 var summan av företagens erlagda samfundsskatt klart större inom finansiering och försäkring än inom de andra näringsgrenarna. Övriga betydande samfundsskattebetalare var industrin, parti- och detaljhandeln samt informations- och kommunikationsbranschen.

För många företag var 2020 ett dåligt år, men för till exempel banker och försäkringsbolag tycks resultaten, av rapporterna att döma, inte ha förändrats mycket. Vid många företag tycks det rentav ha förbättrats från år 2019 till år 2020. Även inom information och kommunikation var det många stora företag som fortsatte gå klart på vinst. Detta tyder på att Helsingfors stads intäkter av samfundsskatten erlagd för år 2020 inte skulle minska märkbart, trots att året var tungt för många av företagen i Helsingfors.

Utvecklingen på arbetsmarknaden i Helsingfors

Förändring i antalet jobb

Ökningen i antalet arbetstillfällen i Helsingfors, Huvudstadsregionen och hela landet avstannade för i stort sett ett år då coronapandemin bröt ut våren 2020. Andra kvartalet 2021 hade jobben börjat öka igen och var cirka 4 procent fler än ett år tidigare. Statistikcentralens urvalsbaserade arbetskraftsundersökning är för Helsingfors del snarast av indikerande natur. Enligt förhandsuppgift skulle det ha funnits fler jobb år 2021 än det fanns år 2019. I Arbetskraftsundersökningen räknas de som på grund av coronans ekonomiska verkningar varit kortvarigt permitterade som sysselsatta.

Enligt basalternativet i en regional jobbprojektion förutspås antalet arbetstillfällen åren 2021–2025 växa med cirka 3,9 procent i Helsingfors och cirka 3,7 procent i hela Huvudstadsregionen. Projektionen baserar sig på medelvärdet för jobbutvecklingen på lång sikt och på prognoser från Näringslivets forskningsinstitut (ETLA) och forskningsinstitutet Pellervo. Projektionen innehåller inga bedömningar av konjunkturskiftningar på kort sikt.

Ökningen i antalet jobb i Nyland sker enligt prognosen främst inom informationstjänster, tjänster för affärslivet, offentlig förvaltning och basservice. Inom andra branscher förutspås antalet jobb förbli oförändrat.

Sysselsättningsgraden

År 2020 var sysselsättningsgraden 72,3 procent i Helsingfors och 70,7 i Finland som helhet. I Helsingfors var den på grund av coronakrisen 1,2 procentenheter lägre än året innan. I hela landet var nedgången 0,9 procentenheter. Andra kvartalet 2021 steg sysselsättningsgraden i Helsingfors till 75,3 procent (jfr. Finland 73,2 %), enligt riktgivande uppgifter från Statistikcentralen. Sysselsättningsgraden anger hur stor del av 15–64-åringarna som har arbete.

Arbetslöshet

Arbetslösheten minskade i Helsingfors under flera år, men antalet arbetslösa förblev ändå stort jämfört med tiden före den globala recession som började 2008. Från 2017 till 2019 minskade antalet arbetslösa i Helsingfors med 11 procent. I slutet av 2019 minskade antalet arbetslösa inte längre, och i början av 2020 fanns det lika många arbetslösa som ett år tidigare. De restriktioner som från och med början av andra kvartalet 2020 infördes på grund av coronapandemin fick antalet arbetslösa att växa mycket kraftigt. Särskilt starkt växte antalen arbetslösa arbetssökande i Huvudstadsregionens kommuner (Figur 2). Till arbetslösa arbetssökande räknas egentliga arbetslösa och heltidspermitterade.

Börjande från slutet av år 2020 och ända till juni 2021 var antalet arbetslösa arbetssökande cirka 50 000. I augusti började antalet arbetslösa minska. Andelen personer som är heltidspermitterade har minskat stadigt, och var 11 procent i augusti 2021. Antalet personer som är helt utan jobb växte i och med coronakrisen med cirka 8 000. I augusti 2021 var arbetslöshetsgraden i Helsingfors 12,8 procent – att jämföra med 9,2 procent två år tidigare. Antalet långtidsarbetslösa har vuxit snabbt och i augusti 2021 fanns det i Helsingfors 21 200 personer som varit arbetslösa utan avbrott i över ett år.

Permitteringarna och den ökade arbetslösheten har särskilt drabbat dem som arbetar inom service- och försäljningsbranscherna, och därigenom de unga. Dessutom var det svårt för nyutexaminerade att få arbete. I början av coronakrisen fördubblades antalet unga arbetslösa jämfört med ett år tillbaka. Det började sedan minska i och med att man började avveckla restriktionerna, och i synnerhet permitterat folk fick återgå till arbetet. I augusti 2021 fanns det i Helsingfors fler än 10 500 arbetslösa yngre än 30 år, nästan 23 200 arbetslösa i åldrarna 30–49 år och 15 900 arbetslösa som var över 50 (Figur 3).

Antalet lediga arbetstillfällen började växa igen våren 2021, och i augusti 2021 fanns det i Helsingfors 10 700 lediga jobb som anmälts till TE-byrån, vilket var 42 procent fler än ett år tidigare och lika många som två år tidigare. I Esbo, Vanda och hela landet var antalet lediga jobb större än i Helsingfors.

Källa: Statistikcentralens Arbetskraftsundersökning; Arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik; Jobbprojektion för Nyland och Helsingforsregionen åren 2018–2030.

Konsumenternas ekonomiska utsikter och lönesummans utveckling

Konsumenternas förtroende för den ekonomiska utvecklingen.

Konsumenternas tro på ekonomins utveckling har hämtat sig snabbt från chocken i början av år 2020. I Huvudstadsregionen blev indikatorn för konsumentförtroendet positiv i mars 2021, och även för hela landet visar siffrorna att konsumenterna i huvudsak har positiva förväntningar på framtiden (Figur 4). För hela landets del är framtidsförväntningarna högre än på länge. Konsumenterna väntar sig alltså att ekonomin ska växa under den närmaste framtiden.

Största delen av konsumenterna i Huvudstadsregionen väntar sig att både Finlands och deras egen ekonomi utvecklas fördelaktigt under det kommande året (Figur 5). Förväntningarna på Finlands ekonomi började bli positiva våren 2021. Gällande den egna ekonomin har förväntningarna hållits ungefär på samma nivå efter att man repat sig från den första chocken. Största delen av konsumenterna har fått hålla kvar sitt jobb trots coronapandemin, och för många har lönenivån till och med stigit under krisen. Därför tycks medeltalen för förväntningarna på den egna ekonomin hållas nästan oförändrade månad efter månad.

Svaren om de ekonomiska utsikterna visar en mycket likartad fördelning i både Huvudstadsregionen och hela landet (Figur 6). Men i Huvudstadsregionen är konsumentförväntningarna på en lite högre nivå än i hela landet.

Lönesummans utveckling i Helsingfors 2019-2021

Statistiken över lönesumman visar totalsumman av de utbetalda lönerna och antalet personer som fått lön. Den indikerar med korta cykler trenden inom den ekonomiska utvecklingen, då företagen ju anställer desto mer arbetskraft för allt bättre löner ju mer de växer. Antalet anställda varierar snabbare inom den privata sektorn än den offentliga, och därför beskriver lönesummans belopp och antalet löntagare korttidsutvecklingen inom i synnerhet företag. Lönesumman inverkar också på invånarnas köpkraft, och det i sin tur har indirekta verkningar på den kommande sysselsättningsutvecklingen.

Våren 2020 var helsingforsbornas månatliga lönesumma som mest 10 procent lägre än den varit ett år tidigare (Figur 7). Coronarestriktionerna och konsumenternas försiktighet ledde till permitteringar och uppsägningar. Samtidigt minskade antalet personer som fått lön, och arbetslöshetsgraden steg. Trots att antalet personer som fått lön var klart mindre under hela 2020 än det varit 2019, steg lönesumman redan i slutet av 2020 nästan till nivån året innan. Antalet personer som fått lön började växa igen först i maj 2021, då även lönesummorna steg klart högre än de varit under både 2019 och 2020. I maj och juni 2021 var summan av helsingforsbornas löner redan över 10 procent högre än ett år tidigare. Samtidigt var både de månatliga lönesummorna och den kumulativa lönesumman för första halvåret 2021 också större än de varit 2019.

En intressant observation är att helsingforsbornas lönesumma nu är 50 miljoner euro större än år 2019, trots att antalet personer som fått lön minskat med nästan 10 000. Siffrorna avspeglar de löneförhöjningar som skett under de två åren, men förändringen beror också på hur arbetslösheten drabbat olika branscher. Det var ju så att det gick flest jobb förlorade inom servicebranscherna (bl.a. hotell och restauranger, transport) och de branscher där det jobbade mycket folk, bl.a. studerande, på deltid. En analys åldersgruppsvis av dem som fått lön visar faktiskt att ungefär två tredjedelar av minskningen i deras antal handlade om under 30-åringar. Den enda femårsåldersgrupp som vuxit märkbart i detta avseende är 60-64-åringarna. I de övriga åldersklasserna hölls antalet personer som fått lön oförändrat eller sjönk något mellan juni 2019 och juni 2021. Minskningen i antalet jobb har alltså drabbat i synnerhet unga deltidsjobbande arbetstagare, som ofta har arbetsmarknadsstatusen studerande. Delvis därför minskade antalet personer som fått lön mera än vad arbetslösheten ökade. Det tycks också ha uppstått nya arbetstillfällen i synnerhet inom branscher där lönerna är bättre än genomsnittet.

Lönesummans utveckling har varit på samma nivå i Helsingfors som i de övriga av landets största städer. Som exempel var den kumulativa lönesumman i januari-juni 5,1 procent större år 2021 än den varit år 2020. Snabbare än i Helsingfors hade den vuxit i Tammerfors (6,4 %), Esbo (6,0 %) och Uleåborg (5,6 %). Långsammare växte den i Vanda (4,1 %) och Åbo (3,8 %).

2.3 Befolkningsutvecklingen i Helsingfors

Befolkningsutveckling åren 2020–2021

Befolkningsutveckling år 2020

Vid utgången av år 2020 var Helsingfors folkmängd 656 920. Folkmängden ökade med 3 085 (0,5 %) under år 2020, vilket var 2 708 mindre än år 2019. Under 2010-talet var folkökningen i medeltal lite över 7 000 om året, så året 2020 var exceptionellt. Folkmängdsförändringarna i Helsingfors har varierat rejält under åren beroende bland annat på de ekonomiska konjunkturerna, bostadsmarknaden och den internationella flyttningsrörelsen. Variationen från ett år till ett annat förklaras i synnerhet av flyttningsrörelsen.

Den naturliga folkökningen, alltså skillnaden mellan antalet födda och avlidna under en viss tid, har jämfört med flyttningsrörelsen varit stabil. Antalet födda ökade ända till år 2015, men började därefter klart sjunka, för att år 2020 igen vara större än året innan. År 2015 föddes det ca. 7 000 barn i Helsingfors, men år 2019 var antalet 6 332. År 2020 var det 6 650, vilket var 5 procent flera än året innan. Fruktsamhetstalet, som beskriver nativiteten, steg från 1,11 (barn per kvinna) året innan till 1,13. På 2010-talet var fruktsamhetstalet i medeltal 1,27. Antalet avlidna har hållits mycket jämnt de senaste åren, med lite över 5 000 dödsfall per år. År 2020 uppgick de avlidna i Helsingfors till 5 357.

Helsingfors flyttningsöverskott var 59 procent mindre år 2020 än året innan. År 2020 berodde flyttningsöverskottet helt på utrikes migration. Mest kom det in folk från Europa och Asien. Inrikes flyttningsöverskottet, dvs. migrationsbalansen gentemot övriga Finland, blev negativt, vilket berodde på att de som flyttade bort från Helsingfors ökade i antal och de som flyttade in var ungefär lika många som året innan. Senast inrikes flyttningsöverskottet hade varit negativt innan 2020 var år 2007. Jämfört med 2019 minskade Helsingfors flyttningsunderskott till övriga Huvudstadsregionen men växte till övriga Helsingforsregionen. Även Helsingfors flyttningsöverskott från Finland utanför Nyland blev nästan 50 procent mindre än år 2019. Inom inrikesflyttandet hölls de utländska medborgarnas migrationsnetto som helhet negativt och bara för ryska, asiatiska och afrikanska medborgare blev det ett litet flyttningsöverskott.

År 2020 stod personer med annat modersmål än finska, svenska eller samiska för 104 procent, alltså hela folkökningen och lite till, mot 73 procent år 2019. År 2020 växte med andra ord antalet invånare med främmande modersmål mera än Helsingfors hela befolkning. Detta förklaras i synnerhet av språkstrukturen bland migranterna, men också av den förändring som den naturliga folkökningen förde med sig.

Befolkningsstatistiken visar att befolkningen i allt högre grad koncentreras till städerna och stadsregionerna, och speciellt för Helsingforsregionen förutspås det en fortsatt tillväxt också under de kommande årtiondena. Bland de sex största städerna i Finland hölls folkökningen på samma nivå som de senaste åren i Tammerfors, Åbo och Uleåborg, medan den blev klart långsammare i Helsingfors, Esbo och Vanda (Tabell 1). I Vanda växte folkmängden mera än i Helsingfors, och även i Esbo var den nästan på Helsingfors nivå.

Hela Finlands folkmängd växte är 2020 med 8 501, samtidigt som den sammanlagda folkökningen i Finlands sex största städer var 15 742. I Finland som helhet skedde folkökning i 89 kommuner (+27 666 personer) och folkminskning i 220 (-19 165).

år	Helsingfors folkmängd	förändring	%	Esbo folkmängd	förändring	%	Vanda folkmängd	förändring	%
2016	635 181	6 973	1,1	274 583	4 781	1,8	219 341	4 736	2,2
2017	643 272	8 091	1,3	279 044	4 461	1,6	223 027	3 686	1,7
2018	648 042	4 770	0,7	283 632	4 588	1,6	228 166	5 139	2,3
2019	653 835	5 793	0,9	289 731	6 099	2,2	233 775	5 609	2,5
2020	656 920	3 085	0,5	292 796	3 065	1,1	237 231	3 456	1,5

år	Tammerfors folkmängd	förändring	%	Åbo folkmängd	förändring	%	Uleåborg folkmängd	förändring	%
2016	228 274	3 156	1,4	187 604	1 696	0,9	200 526	2 001	1,0
2017	231 853	3 579	1,6	189 669	2 065	1,1	201 810	1 284	0,6
2018	235 239	3 386	1,5	191 331	1 662	0,9	203 567	1 757	0,9
2019	238 140	2 901	1,2	192 962	1 631	0,9	205 489	1 922	0,9
2020	241 009	2 869	1,2	194 391	1 429	0,7	207 327	1 838	0,9

Tabell 1. Befolkningen i Finlands sex största städer 2016–2020. Källa: Statistikcentralen.

Befolkningsutveckling i början av 2021

Enligt förhandsuppgift om befolkningsförändringar minskade Helsingfors folkmängd under början av år 2021, men i augusti blev det en ökning på 630 personer. Under samma tid året innan blev det en folkökning om 2 484 personer. Det föddes 275 fler och dog 65 färre än under samma tid året innan, så den naturliga folkökningen var 340 personer större än under samma tid året innan.

Vid utgången av augusti 2021 var nettoomflyttningen -895 personer, mot att ha varit +1 600 personer sammanlagt under föregående år. Inrikes omflyttningen gav ett underskott om 3 618 personer, och utrikes flyttningsnettot ett överskott om 2 723. Motsvarande antal första halvåret 2020 var -114 och +1 600 personer.

Helsingfors fick fram till utgången av augusti 2021 färre inflyttare än ett år tidigare, både från övriga Helsingforsregionen och från övriga Finland. Utflyttandet ökade både till övriga till övriga Finland. Inrikes flyttningsunderskottet förklaras till största delen av det minskande inflyttandet från övriga Helsingforsregionen. Antalet personer som flyttade utomlands blev färre än året innan.

I språkhänseende minskade de med finska eller svenska som modersmål under första halvåret med drygt 2 200, mot att ännu under samma tid året innan ha ökar med 100. Av de invånargrupper som hade ett främmande modersmål ökade de med arabiska, somaliska, engelska och ryska som modersmål mest i antal.

Verkningarna av coronapandemin syns i synnerhet inom flyttandet inrikes. Under första hälften av 2021 gick flyttandet från Helsingfors i synnerhet till övriga Helsingforsregionen, vilket kan ha berott på ökade möjligheter till distansjobb och på skillnaderna i bostadspriser inom Helsingforsregionen. Även det osäkra sysselsättningsläget och följderna av de restriktioner som sattes in på grund av coronan kan ha inverkat på folks vilja att flytta. Under slutet av år 2021 kan flyttningsrörelsen påverkas av att det flyttar ungt folk till Helsingfors för att studera och av att läroinrättningarna återgår till närundervisning, dvs. undervisning vid läroanstalterna.

Helsingfors befolkningsprognos för åren 2021–2024

År 2021 väntas Helsingfors folkmängd växa med 2 023, så vid årets slut är den enligt prognosen 658 943. Det är en folkökning om 0,3 procent, att jämföra med de 0,9 procent som prognosen från föregående år förutspådde. Under 2022 väntas coronapandemins verkningar leda till att folkökningen hålls på en lägre nivå (0,7 %, 4 407 personer), men åren 2023-2024 antas utvecklingen ha återgått till nivåerna före pandemin, en folkökning om i snitt 1,0 procent (6 730 personer). Därmed väntas det förutspådda årliga folkökningsmedeltalet 2021-2024 bli 4 970 personer, vilket vore 460 mindre per år än under perioden 2016-2020.

På grund av coronapandemin är det svårare än normalt att förutspå befolkningsutvecklingen. Fjärrarbetandet, alias distansjobbandet, har ökat utflyttningen från Helsingfors, men det är svårt att exakt bedöma vad det betyder för befolkningsutvecklingen. I och med sysselsättningsstatistiken, som blir färdig först senare, blir bilden klarare.

Helsingfors väntas få flyttningsunderskott gentemot övriga Helsingforsregionen, men flyttningsöverskott från övriga Finland och utlandet, dock i mindre skala än under åren före coronan. För året 2022 är utgångsantagandet om flyttningsrörelsen att stadens ekonomiska dragningskraft, efter att coronapandemins verkningar upphört, åter närmar sig det normala, vilket påverkar både inrikes och utrikes migrationen positivt. Även studerandena antas återgå till närundevisning, dvs. undervisning vid läroanstalterna, vilket inverkar i synnerhet på antalet unga vuxna i staden.

Befolkningsprognos enligt åldersgrupp

Tydligast märks coronapandemins verkningar på Helsingfors befolknings åldersstruktur i antalen invånare i arbetsför ålder åren 2021 och 2022. Att lägga märke till är också att de äldre åldersklasserna växer klart de närmaste åren, som följd av att befolkningen blir äldre.

Antalet barn i småbarnspedagogikåldern, alltså 1-6-åringar, minskade år 2020, och den minskningen väntas bli 678 barn år 2021 och 343 år 2022. År 2023 väntas 1-6-åringarna var 7 (sju) fler, och året därpå 216 fler, än de varit året innan.

Antalet barn i grundskoleålder växer med 1 088 år 2021 och 1 005 år 2022. Året 2023 minskar ökningen i antalet barn i grundskoleålder sedan föregående år till 840 och år 2024 till 284.

Antalet 16-18-åringar, andra stadiets studerande, växer stadigt åren 2021-2023. I medeltal blir ökningen 379 personer per år. År 2024 förutspås ökningen vara klart starkare, 693 personer.

Antalet invånare i arbetsför ålder, alltså 19-64-åringarna, minskar med 1 110 år 2021, men växer år 2022 med 1 475. Åren 2023-2024 ökar de i antal med i medeltal 3 431.

Antalet 65-74-åringar minskar åren 2021-2024 med i medeltal 634, medan de 75 år gamla eller äldre årligen i medeltal blir 2 655 fler.

Befolkningsprognos för Helsingfors delområden

Under perioden 2021-2024 sker folkökningen i Helsingfors främst i områdesbyggprojektens områden, där lejonparten av de nya bostäderna byggs. Enligt prognosen blir folkökningen störst i Busholmen (+4 600), Fiskehamnen+Sumparn (+4 500), Norra Böle (+3 400), Kronbergsstranden (+2 000), Kungseken (+1 800) och Mellersta Böle (+1 700) (Fig. 9 och 10). Antalet barn i småbarnspedagogikålder växer mest i de områden där det byggts nytt, men noteras bör också att antalet barn minskar i en del inte fullt så nya områden, såsom Ladugården, Arabiastranden och Stapelstaden (Fig. 11 och 12).

Befolkning med utländsk bakgrund i Helsingfors och dess utveckling

I slutet av år 2020 hade Helsingfors 110 930 invånare med utländsk bakgrund (Figur 13), vilket var 16,9 procent av stadens hela befolkning. Av dem som hade utländsk bakgrund var 81 procent födda utomlands, och var alltså första generationens invandrare. Andra generationens invandrare, de som fötts i Finland, utgjorde 19 procent av alla dem som hade utländsk bakgrund.

Antalet personer med utländsk bakgrund växte år 2020 med 3 259, alltså 3,0 procent. Det var både absolut sett och procentuellt en mindre ökning än under de strax föregående åren. Åren 2016-2019 var den nämligen i medeltal 4,6 procent. Av folkökningen år 2020 kom sig 106 procent av personer med utländsk bakgrund.

I slutet av år 2020 var antalet invånare med ett annat modersmål än finska, svenska eller samiska 109 254, vilket var 16,6 procent av Helsingfors folkmängd. Antalet personer med främmande modersmål växte med 3 195, vilket innebar en ökning om 3,0 procent gentemot året innan. Antalet invånare med främmande modersmål är lite mindre än antalet invånare med utländsk bakgrund.

Enligt prognosen för dem med främmande modersmål i Helsingforsregionen (gjord 2018) väntas antalet invånare med främmande modersmål i Helsingfors växa med i medeltal 5 438 åren 2021-2024. I slutet av år 2024 skulle de uppgå till sammanlagt 135 000. Prognosen uppgjordes före coronapandemin, vilket innebär ett betydande osäkerhetsmoment. Trots pandemin växte antalet invånare med främmande modersmål år 2020, som följd av i synnerhet inrikes och utrikes flyttningsrörelse, och den utvecklingen tycks inte ha avstannat under första hälften av 2021.

Antalen asylsökande har minskat klart jämfört med åren 2015-2016. Under första hälften av 2021 hade sammanlagt över tusen ansökningar inkommit, vilket var färre än under samma tid året innan.

Under många år var det estländarna som var största enskilda gruppen invandrare som kommit till Finland för arbetets skull. Men år 2020 var deras antal mindre än året innan i Helsingfors. Om denna utveckling fortsätter gör staden klokt i att begrunda dess tänkbara följder, och försöka inverka på att tillgången på arbetskraft är tillräcklig även i framtiden.

2.4 Inkomstutveckling, utkomst och välfärds­skillnader i Helsingfors

Utveckling av inkomstnivån samt utkomst

Inkomstutveckling

I Helsingfors har inkomstnivån fortsatt stiga de två senaste åren, precis som under hela 2010-talet. Förvärvsinkomsterna består av löne- och/eller pensionsinkomster, arbetslöshetsersättningar, och andra skattepliktiga inkomster: På de två åren steg Helsingforsbornas genomsnittliga löneinkomster med 5,5 procent, till lite på 37 000 euro, och deras pensionsinkomster i snitt med 3,8 procent till lite på 25 000 euro. Samtidigt (mellan åren 2018 och 2020) minskade antalet löneinkomsttagare något (1,8 %) medan antalet pensionsinkomsttagare växte med 1,6 procent. Medianen för löneinkomsterna år 2020 var ca. 32 400 euro, och för pensionsinkomsterna ca. 21 100 euro.

Antalet mottagare av arbetslöshetsersättningar minskade något från år 2018 till år 2019, men växte sedan på grund av coronakrisen med över 70 procent tills 2020. År 2020 fick sammanlagt redan 110 000 helsingforsbor arbetslöshetsersättning, dock bara under en del av året för de flesta. Medianen för de utbetalda arbetslöshetsersättningarna var ca. 5 000 euro, och medeltalet 6 000 euro.

I Helsingfors är invånarnas löneinkomster på samma nivå som i de övriga kommunerna i Huvudstadsregionen Till exempel år 2020 var medianen för löneinkomsterna i Esbo 35 600, i Vanda 32 000 och i Helsingfors 32 400 euro. Men jämfört med de återstående av Finlands sex största städer var löneinkomsternas median högre i Helsingfors. I Tammerfors var medianen för löneinkomsterna 28 800, i Åbo 26 500 och i Uleåborg 29 400 Euro. Åren 2018-2020 steg löneinkomsterna förhållandevis mest i Helsingfors, men trenden var mycket likartad också i Esbo, Tammerfors och Uleåborg (4,5-5,0 procents stegring). I Åbo däremot steg medianen för löneinkomsterna bara 1,7 procent, och i Vanda sjönk den med 1,1 procent åren 2018-2020.

Utkomst

År 2019 var medianen för hushållens penninginkomst per konsumentenhet i Helsingfors 27 314 euro. Bland distrikten var hushållens medianinkomst per konsumentenhet år 2018 minst i Jakobacka, ca. 21 000 euro, och störst i Östersundom, 39 300 euro. Helsingforsbornas disponibla inkomst var större än finländarnas i medeltal, och näst störst bland landets sex största städer, efter Esbo. I Helsingfors har hushållens inkomster de senaste fem åren utvecklats gynnsammare än i de övriga stora städerna eller Finland i medeltal. Den reella ökningen i disponibel inkomst mellan åren 2014 och 2019 var 6,1 procent i Helsingfors, 4,2 procent i hela landet och exempelvis i Esbo 2,1 procent.

År 2018 var medianen för den disponibla penninginkomsten per konsumentenhet i Helsingfors 64 000 euro i högsta inkomstdecilen – över fem gånger så hög som i den lägsta inkomstdecilen (11 400 euro). Av Helsingfors hela bostadsbefolknings disponibla inkomst utgjordes 28,5 procent av den högsta inkomstdecilens inkomster. Den lägsta decilens andel var 3,1 procent. För både den lägsta och den högsta inkomstdecilen har den reella inkomstökningen under de senaste fem åren varit lite på 8 procent, vilket betyder 900 euro för den lägsta och 4 900 euro för den högsta inkomstdecilen.

Tre av fyra helsingforsbor tycker det är ganska eller mycket lätt att täcka sina utgifter med sina inkomster, och en på fem (18 %) att det är mycket lätt. Således hade var fjärde helsingforsbo svårigheter att få pengarna att räcka till. På grund av penningbrist hade 12 procent låtit bli att besöka läkare, 10 procent befarat att maten tar slut innan de fick pengar igen, och 8 procent varit tvungna att välja bort en del mediciner.

Risken för låginkomst bland hushållen dvs. den procentuella andelen invånare som bodde i hushåll med låga inkomster, var 12. Bland barn är låginkomstrisken lite högre, 12,7 procent. Under de senaste åren har andelen låginkomsttagare varit stabil i Helsingfors. Omkring sex procent av bostadsbefolkningen hade haft låga inkomster en längre tid; de hade alltså hört till ett låginkomsttagarhushåll under statistikåret och två av de tre föregående åren. Låginkomsttagare och långvariga låginkomsttagare finns det förhållandevis mest av bland unga vuxna och bland de äldsta kvinnorna. Andelen låginkomsttagare samt långvariga låginkomsttagare har varit en dryg procentenhet mindre än i hela landet i genomsnitt, men bland barnen är andelen några procentenheter större i Helsingfors.

Coronapandemin har ytterligare förvärrat den ekonomiska situationen för många av stadens invånare, och orsakat ekonomiska problem även för sådana som tidigare klarat sig bra. Som exempel växte antalen mottagare av allmänt bostadsbidrag och grundläggande utkomststöd klart strax efter att epidemin brutit ut. För det grundläggande utkomststödets del återgick antalet mottagare i under slutet av våren 2021 till nivån före coronapandemin, och i augusti 2021 var nivån till och med något lägre än under motsvarande tid före coronapandemin år 2019. Även för det allmänna bostadsbidragets del har ökningen i antalet mottagare avtagit klart, men de är ändå klart fler ännu än de varit vid samma tid åren 2018 och 2019.

Helsingforsarnas skuldsättning

År 2020 var de sammanlagda bostads- och övriga skulderna per invånare i Helsingfors 31 600 euro, varav 22 800 var bostadslån. Under de senaste åren har helsingforsarna dock skuldsatt sig mer. Det sammanlagda beloppet av helsingforsbornas bostadslån växte åren 2015-2019 totalt med 22,0 procent, och dessutom hade det år 2020 vuxit med ytterligare åtta procent. I förhållande till inkomstnivån ligger det totala skuldbeloppet dock fortfarande ganska nära den nationella nivån. Löntagarnas inkomster är i Helsingfors ca. 15 procent högre än medeltalet för hela Finland, och helsingforsbornas bostadsskulder 26,5 procent större än i hela landet i genomsnitt.

Välfärd och skillnader i välfärden

I skenet av olika välfärdsmätare ser största delen av helsingforsborna ut att ha det bra och må utmärkt. Men det finns stora skillnader i hälsa och välfärd både lokalt och befolkningsgrupper emellan i Helsingfors. Trots att sjuklighetsindexet har ett klart bättre värde i Helsingfors än i hela landet (87 poäng vs. 100 poäng), är skillnaderna stora inom Helsingfors. Enligt senaste rön varierade sjuklighetsindexet år 2019 distriktsvis mellan 55 poäng i Brändö och 137 poäng i Jakobacka. Skillnaderna i välstånd befolkningsgrupper emellan märks också på den förväntade återstående livslängden. För 30-åriga män gäller att de som har utbildning på enbart grundskolenivå har 8 år kortare livslängdsförväntan är de som har högskoleutbildning. För 30-åriga kvinnor är motsvarande skillnad 5 år. Anhopning av såväl välstånd som social utsatthet tar sig också uttryck i klara skillnader i levnadsvanor.

Trots att helsingforsborna i genomsnitt är vid god hälsa och har det bra, kan en ogynnsam utveckling skönjas för den mentala hälsans del. I synnerhet barn och unga i Helsingfors har som helhet börjat må sämre mentalt, vilket coronapandemin ytterligare bidragit till då det gäller ensamhet, nedstämdhet eller rentav hopplöshet. Som exempel hade över hälften av gymnasisterna våren 2021 ofta haft känslor av nedstämdhet eller hopplöshet (18 % år 2019), och en dryg tredjedel av ensamhet (14 % år 2019). Av högstadieeleverna hade samtidigt en dryg femtedel haft måttliga eller starka känslor av nedstämdhet eller ångest (16 % år 2019), av flickorna rentav en tredjedel (23 % år 2019), och en större andel än tidigare känt sig ensamma. Bland unga vuxna har framtidstron minskat och klimatångesten ökat de senaste åren. Som helhet har coronapandemin ökat barns och ungas olikvärdighet, bidragit till växande kompetensbrist och inlärningsunderskott, samt försvårat studierna.

Sjukdagpenningsperioder förorsakade av störningar i mental hälsa och beteende är vanligare bland helsingforsbor än bland finländare överlag. I Nyland har antalet sjukpensioneringar förorsakade av mentala hälsoskäl börjat öka, och år 2019 utgjorde de 38 procent av alla sjukpensioner.

I Helsingfors har de äldres hälsa och funktionsförmåga utvecklats till det bättre i många år redan, men som följd av coronapandemin har det skett ogynnsam utveckling även bland dem. Under pandemin har fler än förr känt sig ensammare, funktionsförmågan har försämrats, och behovet av tyngre omsorgsservice har ökat. Alkoholbruket har under pandemin polariserats ytterligare bland såväl folk i arbetsför ålder som bland gamla. Läget bland dem som redan tidigare haft svårigheter med hälsa och välfärd har alltså försämrats ytterligare, och deras marginaliseringsrisk har förvärrats under coronapandemin.

Covid 19-pandemin har lett till allt mer eftersatt service, vilket framöver kommer att öka trycket på serviceproduktionen. De negativa följderna av eftersatt service drabbar i synnerhet de mest utsatta invånargrupperna och arbetslösa. Centrala teman just nu för att främja folks hälsa och välfärd är att stärka de samhälleliga resurserna för mental hälsa, minska på underskottet i lärandet bland barn och unga, samt förbättra sysselsättningsläget bland unga. Sannolikt kommer en del av pandemins följder inte att rätta till sig genast när den gått över, och en del följder kan synas först senare.

2.5 Bostadsmarknaden och bostadsproduktionen i Helsingfors

Bostädernas prisutveckling

Andra kvartalet 2021 var genomsnittspriset per kvadratmeter på bostäder i Helsingfors 4 788 euro, vilket var 305 euro mer än under samma tid året innan. Mest hade det stigit sedan året innan (bland de orter som analyserats) i Tammerfors, med fyra procent. I Uleåborg hade genomsnittspriset per kvadratmeter på bostäder på ett år stigit med 3,9 procent, i Åbo 2,8 procent, och i Vanda 2,4 procent. I Esbo och Grankulla hade det stigit minst bland de städer som analyserats, 2,1 procent. I Finland som helhet hade genomsnittspriset per kvadratmeter på bostäder stigit med 3,6 procent och i Helsingfors 3,1 procent sedan ett år tillbaka.

Prisutvecklingen på begagnade bostäder har varit snabbare i Helsingfors än i övriga Finland ända sedan den internationella finanskrisen år 2008 (Figur 14). I Helsingfors har bostadspriserna varit högre än i övriga Finland, och t.ex. år 2020 var genomsnittspriset per kvadratmeter på bostäder i Helsingfors 4 491 euro. På radhus var kvadratmeterpriserna år 2020 faktiskt lägre, i snitt 3 533 euro, än på flervåningshus, 4 845 euro.

Coronaviruspandemin tycks än så länge inte ha haft några större verkningar för bostadsmarknaden i Helsingfors. Bostadspriserna har fortsatt stiga som förr, och många begagnade aktielägenheter har bytt ägare. Antalet bostadsaffärer som gällde radhus ökade under året 2020 med rentav 22,6 procent. Bostadsaffärerna ökade i synnerhet i dyrhetszonerna 3 och 4. Dessa faktorer kan med fog anses indikera att folk i och med pandemin har velat flytta till större bostäder i mindre tättbebyggda stadsdelar. Enligt förhandsuppgift för 2021 har handeln med bostäder varit ännu livligare än under 2020 (Figur 15). Före utgången av augusti gjordes det i Helsingfors 746 fler bostadsaffärer än under samma tid år 2020. Än så länge är det dock för tidigt att sia om hur långvarig denna trend kan bli. Men för de fritt finansierade hyresbostädernas del finns det tecken på att utbudet på bostäder blivit större än tidigare, och i nya hyresavtal har hyrorna blivit aningen lägre.

Bostadsbyggande

Trots den globala coronapandemin byggdes det friskt i Helsingfors år 2020, faktiskt ännu mera än under det tidigare rekordåret 2019. År 2020 färdigställdes 7 280 bostäder i Helsingfors, vilket betyder att coronapandemin inte hade någon bromsande inverkan på byggbranschen, i motsats till många andra näringsgrenar i Helsingfors (Figur 16).

Fram till slutet av andra kvartalet 2021 hade 2 858 bostäder blivit klara, alltså nästan lika många som ett år tidigare. Antalet beviljade bygglov och bostadsbyggstarter har vuxit sedan det långsammare skedet året innan. Under byggnad är fortfarande ca. 10 300 bostäder.

I Helsingfors stads Genomförandeprogram för boende och därmed sammanhängande markanvändning av år 2020 har målet för bostadsproduktionen höjts från 7 000 till 8 000 bostäder per år från och med 2023. I byggprognosen för 2021–2035 är uppskattningen att en målsatt och växande bostadsproduktion ska kunna uppnås även under kommande år. Prognosen grundar sig på de förutsättningar som detaljplaneringen, tomtöverlåtelserna och byggdugligheten skapar.

Över 85 procent av detaljplanerna för bostadsproduktion under de följande fem åren har vunnit laga kraft, och stadens byggherrar har reserverat ett betydande antal bostadstomter. Genom att hålla bostadsproduktionen på en hög nivå vill staden dels svara på efterfrågan på bostäder, dels bidra till att dämpa prishöjningen på hyror och bostäder. Reglerat bostadsbyggande och därmed överkomligare bostäder tryggas av upplåtelseformsfördelningen (inkl. tomtöverlåtelser och markanvändningsavtal) i det senaste BM-programmet, där den målsatta fördelningen är 45 procent oreglerade ägar- och hyresbostäder, 30 procent mellantingsbostäder och 25 procent ARA-hyresbostäder. Målet är att ha ett mångsidigt utbud av bostadsområden och bostäder i Helsingfors.

Byggandet fortsätter både i projektområdena och som kompletteringsbyggande. Hösten 2021 är antalen bostäder under byggnad störst i projektområdena i Böle, Fiskehamnen och Västra hamnen (Figur 17). Även i andra stora projektområden, såsom Kronbergsstranden, är bostadsbyggandet livligt. Kompletteringsbyggandet fortsätter på olika håll i staden, och förutom bostadsbyggande riktas även många slags utvecklingsåtgärder på stadsförnyelseområden, närmare bestämt Malmgård-Gamlas, Malm och Mellungsby.

Fastighetsskatt

Fastighetsskatt uppbärs på grundval av kommunspecifika fastighetsskatteprocentsatser och fastigheternas beskattningsvärden. Fastigheters beskattningsvärde fås genom att fastställa ett värde för marken och ett för byggnaderna. Markens beskattningsvärde bygger på kommunspecifika tomtpriskartor och bedömningsanvisningar. Byggnadernas beskattningsvärde bygger på deras egenskaper. Enligt förhandsuppgifter om skatten 2021 var det sammanlagda beskattningsvärdet på fastigheterna i Finland 241,5 miljarder euro, varav byggnadernas andel var 193,6 miljarder (80,2 %) och markens 47,9 miljarder (19,8 %). Fastigheternas sammanlagda beskattningsvärde ökade med 0,4 procent från föregående år. Enligt förhandsuppgift uppbär kommunerna år 2021 omkring 1 999 miljoner i fastighetsskatt, varav 1 463 miljoner (73,0 %) på byggnader och 537 miljoner (27,0 %) på mark.

I Helsingfors har fastighetsskatteinkomsterna, precis som i hela landet, för det mesta vuxit de senaste åren (Fig. 18 och 19). Enligt förhandsuppgifter om beskattningen 2021 var det sammanlagda beskattningsvärdet på fastigheter i Helsingfors 38,1 miljarder euro, varav 24,4 miljarder (64,0 %) på byggnader och 13,7 miljarder (36,0 %) på mark. Fastighetsskatteinkomsterna uppgick enligt förhandsuppgifterna till ca. 284 miljoner euro, varav byggnaderna stod för 154 miljoner (54,1 %), och marken för ca. 130 miljoner (45,9 %). År 2020 övergick man inom fastighetsbeskattningen till så kallat flexibelt färdigställande, och tog i bruk ett nytt datasystem. Av den anledningen överfördes en del av fastighetsskatteredovisningen för 2020 på februari 2021, vilket i bokföringen tar sig uttryck i en ca. 10 procent mindre redovisning för år 2020.

En omfattande reform av fastighetsskatten är under beredning, och ska träda i kraft år 2023. Avsikten är att börja beräkna beskattningsvärdet med en ny metod som utgår från köpeskillingar. Syftet med reformen, som beretts allt sedan 2012, är att bättre än förr beakta de gängse beskattningsvärdena på mark och byggnader, som i det nuvarande systemet släpat efter den allmänna kostnads- och prisutvecklingen. Man väntar sig allmänt taget en stegring i beskattningsvärdena på byggnader och mark, om än variation kommuner emellan kommer att förekomma. I synnerhet på mark blir det sannolikt höjda beskattningsvärden i nästan hela landet, och troligen betydligt större variation än i beskattningsvärdet på byggnader.

För tillfället är utgångspunkten vid tjänstemannaberedandet av reformen att göra det möjligt för kommuner att överväga och anpassa skatteinkomsten neutralt (undre och övre gräns för beskattningen), varvid kommunerna inte utan eget beslut skulle behöva skärpa beskattningen eller avstå från skatteinkomster. I Helsingfors har prisutvecklingen på bostäder varit snabbare än annanstans i Finland, så inom det nuvarande fastighetsskattesystemet släpar de gängse värdena sannolikt efter i synnerhet i Helsingfors (Figur 20). Här, i Helsingfors, är alltså en stor stegring i beskattningsvärdena att vänta, i synnerhet då det gäller mark. Markens värde och marknadsprisnivån på bostäder varierar också inom Helsingfors, varför stegringen i beskattningsvärden blir lokalt olika. För Helsingfors torde stegringen i beskattningsvärden innebära att beskattningen – såvida inte skatteprocentsatserna anpassas – skärps och skatteinkomsterna stiger.