2 Det allmänna ekonomiska läget och omvärlden

2.1  Den allmänna ekonomiska utvecklingen

Världsekonomin

Spridningen av den globala coronaepidemin och de begränsningsåtgärder som vidtagits för att stävja den har varit en aldrig tidigare skådad chock för världsekonomin. Det finns fortfarande stora regionala skillnader när det gäller spridningen av coronaviruset, och begränsningsåtgärderna har avskaffats och ibland också på nytt skärpts i olika skala i olika länder. Därför återhämtar sig också ekonomierna på olika håll i världen från skadorna vid olika tidpunkter och i olika takt, och prognoserna för den kommande ekonomiska tillväxten präglas av exceptionellt stor osäkerhet. Om man undviker en andra global epidemi och storskaliga nedstängningar i ekonomierna, väntas världsekonomin minska med cirka 5 procent år 2020.

De ekonomiska konsekvenserna av coronaepidemin har redan varit betydande under första halvåret 2020. De flesta ekonomier har under andra kvartalet minskat betydligt mer än under det första kvartalet, och enligt preliminära uppgifter minskade BNP med 15 procent under andra kvartalet i euroområdet och med 14 procent i EU från året innan. Skillnaderna mellan de europeiska länderna är dock betydande. Särskilt stora var minskningarna i Spanien (22 procent jämfört med året innan), Frankrike (19 procent) och Italien (18 procent). Tysklands ekonomi minskade också betydligt, med cirka 11 procent från ett år tidigare. I Sverige var nedgången i ekonomin något måttligare, knappt 8 procent.

Euroområdets bruttonationalprodukt beräknas minska med ca 8 procent år 2020. Den återhämtning som redan har inletts i de europeiska ekonomierna förväntas fortsätta på grund av att den uppdämda efterfrågan lossar, med den offentliga konsumtionen och olika stödåtgärder i spetsen. Ekonomin kommer dock att återhämta sig vid olika tidpunkter, och i största delen av Europa förväntas ekonomin inte återgå till den nivå som rådde före epidemin ens före utgången av 2021. Förutom de risker som är förknippade med epidemins förlopp och som främst är nedåtgående utgör osäkerheten om EU:s och Storbritanniens framtida handelsförbindelser samt protektionistiska åtgärder som försvårar världshandeln ett hot mot regionens ekonomiska tillväxt.

I Förenta staterna minskade bruttonationalprodukten under andra kvartalet 2020 med 9 procent jämfört med året innan. Sammantaget förutspås den amerikanska ekonomin minska med 7–8 procent i år. Kina, där epidemiens värsta fas inföll under årets första kvartal, rapporterade däremot om en ekonomisk tillväxt på drygt 3 procent under årets andra kvartal jämfört med ett år tidigare. Kinas ekonomi väntas växa med cirka 1 procent år 2020.

Källor: IMF, OECD, Europeiska kommissionen, Förenta staternas handelsministerium, Tysklands, Sveriges och Kinas statistikmyndigheter

Finlands ekonomi

Redan innan coronaviruset började sprida sig höll den ekonomiska tillväxten i Finland på att avta, men epidemin ledde till en exceptionellt djup nedgång i ekonomin. Enligt preliminära uppgifter minskade bruttonationalprodukten under andra kvartalet 2020 med 6,4 procent från fjolåret och med 4,5 procent jämfört med föregående kvartal. Under första kvartalet 2020 minskade bruttonationalprodukten med 1,3 procent från fjolåret och med 1,9 procent från föregående kvartal. Jämfört med det övriga euroområdet har Finlands ekonomi dock klarat sig relativt bra under årets första hälft.

Utvecklingen av den exportdrivna ekonomin i Finland är starkt beroende av att de viktigaste handelspartnerna återhämtar sig. Finlands export och import har minskat betydligt i och med världshandelns kollaps. Varuhandeln har minskat på bred front, men särskilt värdet av handeln med oljeprodukter samt maskiner och anordningar har sjunkit. Också handeln med tjänster i anslutning till turism och transport har minskat. Över hälften av de viktigaste exportföretagen i Finland fruktar att exporten kommer att minska betydligt under resten av året.

Coronakrisen har påverkat företag som är verksamma i Finland på mycket olika sätt inom olika branscher. I den första vågen har servicebranscherna drabbats särskilt hårt, och även inom industrin har nedgången varit uppenbar. Industrins nya beställningar har minskat oavbrutet redan i flera månader, och byggbranschen, som ännu i början av 2020 var livlig, har också börjat visa tecken på en nedgång. Antalet beviljade bygglov har i Finland redan en längre tid gått i nedåtgående riktning. Däremot har t.ex. dagligvaruhandeln och vissa specialbutiker klarat sig relativt bra, och i många företag inom dessa branscher ökade andelen näthandel helt klart.

Även om företagens förtroende på det hela taget har återhämtat sig något från bottennoteringarna våren 2020 är det fortfarande på en låg nivå. I september låg förtroendeindikatorerna för både industri-, bygg- och tjänstesektorn klart under sina långsiktiga medeltal, och de förändrades knappt alls jämfört med situationen i augusti. Också inom detaljhandeln vände förtroendet åter nedåt i september och sjönk under det långsiktiga genomsnittet.

I och med att begränsningsåtgärderna avskaffades har den privata konsumtionen återhämtat sig relativt väl när hushållen har börjat använda av sina besparingar i början av året. Även konsumenternas förtroende förbättrades klart sommaren 2020, men vände nedåt igen när hösten började. Konsumenternas förväntningar på den ekonomiska utvecklingen i Finland och den närmaste framtiden för den egna ekonomin var svaga i september. Också förväntningarna på utvecklingen i den allmänna arbetslöshetssituationen och det individuella hotet om arbetslöshet blev dystrare än tidigare.

På arbetsmarknaden har de ekonomiska svårigheterna hittills framträtt framför allt genom omfattande permitteringar. De begränsningsåtgärder som riktades särskilt hårt mot vårens servicebranscher drabbade sysselsättningen bland unga. Många permitterade har dock fått återgå till arbetet under sommaren 2020 och det totala antalet permitterade har minskat jämfört med vårens toppnivå. Antalet permitterade och arbetslösa arbetssökande är dock fortfarande stort, och antalet sysselsatta har minskat utan avbrott redan i flera månader. Också trenden på längre sikt i sysselsättningsgraden håller på att minska och trenden i arbetslöshetsgraden kommer att stiga. Även om någon fruktad våg av företagskonkurser ännu inte har synts till, har flera stora företag redan aviserat omfattande uppsägningar. De indikatorer som förutser sysselsättningen tyder på att hösten på arbetsmarknaden kan bli svår.

Prognoserna för den ekonomiska utvecklingen i Finland är förknippade med stor osäkerhet, och återhämtningen väntas ske i olika takt och vid olika tidpunkter inom olika branscher. Prognoserna för den ekonomiska utvecklingen 2020 och 2021, som publicerades i början av hösten 2020, har dock varit ljusare än prognoserna från våren. Finlands bruttonationalprodukt väntas minska med 4–5 procent år 2020 och börja öka med 2–3 procent år 2021. I mörkare scenarier, där epidemin inte hålls under kontroll och de nya begränsningsåtgärderna är omfattande, är dock den ekonomiska nedgången klart större och återhämtningen från den långsammare.

Hushållens och företagens osäkra utsikter skapar brist på förtroende och bromsar återhämtningen av den privata konsumtionen och investeringarna. Samma osäkerhet tynger också världsekonomin och världshandeln. Även om Finlands huvudsakliga exportmarknader redan har återhämtat sig en aning, minskar efterfrågan och exporten på exportmarknaderna avsevärt i år. På arbetsmarknaden hotar den förlängda osäkerheten att leda till att permitteringarna byts ut mot arbetslöshet. Arbetsmarknaden tros återhämta sig långsamt under de närmaste åren, och både antalet sysselsatta och sysselsättningsgraden antas bli klart mindre än före epidemin. Den ekonomiska återhämtningen stöds dock av de ökade offentliga konsumtionsutgifterna och investeringarna.

Källor: Finlands officiella statistik, Centralhandelskammarens enkät till handelskammarens exportföretagsnätverk, EK:s förtroendeindikator, Tullen, Arbets- och näringsministeriet, Finlands Banks, Etlas, PTT:s och finansministeriets prognoser

Kommunernas ekonomiska situation

Utsikterna för den kommunala ekonomin är exceptionellt utmanande hösten 2020. Enligt bokslutsuppgifterna fortsatte den kommunala ekonomin att försämras 2019. Dessutom vände den allmänna ekonomiska utvecklingen något nedåt redan under andra hälften av 2019, och coronaviruspandemin som spred sig till Finland i början av 2020 och de begränsande åtgärder som regeringen har vidtagit till följd av den påverkade kraftigt hela den offentliga ekonomin och den kommunala ekonomin som en del av den. Regeringen har understött kommunerna genom flera åtgärder under 2020 för att de ska klara av den akuta krisen. Stödåtgärderna har förbättrat den kommunala ekonomins tillstånd betydligt år 2020. Den kommunala ekonomins utmaning är dock att anpassa sig till tiden efter räntekrisen och till ett normalt finansieringsscenario.

Utöver de extra utmaningar som räntekrisen medför har det största problemet inom den kommunala ekonomin varit den långvariga strukturella obalansen i inkomst- och utgiftsutvecklingen. Det ökade antalet äldre har redan i många år ökat servicebehovet och social- och hälsovårdsutgifterna, och denna utveckling kommer att fortsätta under det kommande årtiondet. Att befolkningen i arbetsför ålder minskar försvagar samtidigt skattebasen. Den demografiska förändringen särskiljer dessutom den ekonomiska utvecklingen i kommuner av olika storlek och med olika förhållanden.

Enligt bokslutsuppgifterna för 2019 försvagades den kommunala ekonomins verksamhetsbidrag med ca 1,3 miljarder euro och årsbidraget med ca 0,3 miljarder euro. Även om de centrala nyckeltalen för kommunernas ekonomi försvagades, fanns det en positiv utveckling inom skattefinansieringen. Lånestocken inom den kommunala ekonomin fortsatte att öka med 2,5 miljarder euro till sammanlagt 21,9 miljarder euro. Även kommunkoncernernas årsbidrag försvagades ytterligare och lånestocken ökade klart.

Räntekrisen försvårade kommunernas situation ytterligare år 2020. Situationen påverkade under våren kraftigt kommunernas arbetsfält, behovet av och efterfrågan på tjänster samt sättet att producera dem. Samtidigt minskade kommunernas skatteinkomster, likaså försäljnings- och avgiftsinkomsterna, medan utgifterna för social- och hälsovården ökade när kommunerna och sjukvårdsdistrikten beredde sig på behandling av coronapatienter. Även den icke-brådskande vården sköts upp delvis av kommunerna och samkommunerna, delvis av kunderna.

Konsekvenserna av coronapandemin för enskilda kommuner har varit mycket olika bl.a. på grund av kommunernas olika inkomststrukturer, näringsstrukturer, servicestrukturer, antalet coronafall och deras geografiska läge. Ur sysselsättnings- och företagsverksamhetens synvinkel gällde konsekvenserna i början av pandemin våren 2020 särskilt kommuner i vars näringsstruktur service-, logistik-, evenemangs- och turistbranschen har stor betydelse, dvs. stora städer samt mindre kommuner som är beroende av turismen.

Staten har understött hushåll, företag och kommuner direkt genom flera åtgärder i tilläggsbudgetarna för 2020. Syftet med stödåtgärderna var att trygga förutsättningarna för arbete, ekonomisk aktivitet och ordnande av basservice i alla kommuner samt att i fråga om stödet till kommunerna se till att stödet så väl som möjligt riktas till just de kommuner och uppgifter som drabbats hårdast av coronakrisen.

Den till storleksklassen mest betydande åtgärd som riktades till kommunerna var det stödpaket för kommunerna som anvisades i den fjärde tilläggsbudgeten för 2020 och som bestod av åtgärder som kompletterar varandra. Åtgärderna i stödpaketet riktades huvudsakligen till år 2020 och uppgick till sammanlagt ca 1,4 miljarder euro.

I samband med budgetmanglingen hösten 2020 beslutade regeringen anvisa kommunerna tilläggsstöd i tilläggsbudgeten för hösten 2020. Statsandelarna för basservicen höjs med ytterligare 400 miljoner euro och statsunderstödet för sjukvårdsdistrikten med 200 miljoner euro. Dessutom anvisas i höstens tilläggsbudget 355 miljoner euro för full ersättning av direkta kostnader i anslutning till coronaviruset, såsom testning. Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt ersätts separat för kostnaderna för den höjning av testkapaciteten och den analysverksamhet som gränskontrollen förutsätter upp till högst 200 miljoner euro.

Resultatet och saldot i den kommunala ekonomin 2020 håller således på att bli klart starkare än vad som föreslogs i kommunekonomiprogrammet våren 2020. Bakgrunden till detta är regeringens stödåtgärder som stärker den kommunala ekonomin för att trygga ordnandet av basservicen och upprätthålla den kommunala ekonomins aktivitet. Även skatteinkomsternas utveckling har varit bättre än vad som förutspåddes i våras. Tack vare stödåtgärderna stärks den kommunala ekonomin klart jämfört med det exceptionellt svaga året, men kassaflödet från verksamheten och investeringarna förblir ändå negativt och uppgår till ca −0,8 miljarder euro.

Staten tryggar ordnandet av basservicen genom att fortsätta stödåtgärderna inom den kommunala ekonomin 2021. För statsandelarna för basservicen anvisas ett tillägg på 300 miljoner euro, varav 20 miljoner euro anvisas för höjning av statsandelen enligt prövning, och höjningen av utdelningen av samfundsskatten fortsätter ännu 2021.

De kostnader som direkt hänför sig till coronavirussituationen, t.ex. i anslutning till testning, spårning och vård av patienter, ersätts till fullt belopp till kommunerna. För detta reserveras 2021 sammanlagt 1,66 miljarder euro.

Nästa år fortsätter utvecklandet av basservicen i enlighet med statsminister Sanna Marins regeringsprogram. Staten anvisar full finansiering för kommunernas nya eller utvidgade uppgifter och skyldigheter, varvid genomförandet av reformerna inte försämrar den kommunala ekonomin.

Läropliktsåldern höjs till 18 år, vilket ökar rätten att få avgiftsfri undervisning. För projektet anvisas tilläggsfinansiering på 22 miljoner euro 2021. Dessutom stärks elev- och studerandevårdens tjänster inom den grundläggande utbildningen och på andra stadiet. För en höjning av minimidimensioneringen av vårdpersonalen inom äldreomsorgen anvisas 53 miljoner euro 2021, och därtill anvisas 20 miljoner euro för ökad utbildning av närvårdare. Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården revideras, vilket beräknas minska avgiftsinkomsterna med 17 miljoner euro 2021. Motsvarande ökning görs i kommunernas statsandelar. För utveckling av småbarnspedagogiken anvisas 15 miljoner euro. Avgifterna för småbarnspedagogik sänks, vilket minskar kommunernas avgiftsinkomster med 70 miljoner euro på årsnivå. Ändringen träder i kraft 1.8.2021, vilket innebär att avgiftsinkomsterna minskar med endast 30 miljoner euro 2021. Förlusten av avgiftsinkomster kompenseras genom att kommunernas andel av intäkterna från samfundsskatten permanent höjs med två procentenheter.

År 2021 stärks den kommunala ekonomin i synnerhet av en temporär höjning av statsandelarna med 300 miljoner euro och en förlängning av den förhöjda utdelningen av samfundsskatten till 2021. En stor del av åtgärderna för att stärka den kommunala ekonomin är tidsbegränsade, men regeringen beslutade i samband med budgetmanglingen att också inleda beredningen av de framtida riktlinjerna för den kommunala politiken.

2.2 Den ekonomiska utvecklingen i Helsingforsregionen

Produktion och konjunkturutsikter

Produktion

Helsingforsregionens konjunkturutveckling var gynnsam under första kvartalet 2020. Den förhandsindikator för omsättningen som beskriver konjunkturutvecklingen ökade med 1,3 procent jämfört med året innan. Tillväxten var särskilt stark inom byggbranschen, informations- och kommunikationsbranschen och affärslivstjänsterna. Den preliminära omsättningen för byggandet ökade med 15,7 procent jämfört med året innan. Inom informations- och kommunikationsbranschen var tillväxten 4,6 procent och inom företagstjänsterna 3,0 procent. Inom andra branscher var utvecklingen i omsättningen negativ eller på samma nivå som för ett år sedan. Mest minskade omsättningen inom transport och lagring, där omsättningen sjönk med 7,6 procent jämfört med året innan. Även inom hotell- och restaurangbranschen sjönk omsättningen betydligt jämfört med för ett år sedan, med 7,0 procent.

Under andra kvartalet 2020 vände produktionssiffrorna nedåt. Produktionen i Helsingforsregionen sjönk enligt uppskattning med 4,5 procent i april–juni jämfört med motsvarande period i fjol. Utvecklingen var ett år tidigare gynnsammare, då tillväxten var 2,7 procent. Att produktionen minskade berodde främst på att de svagare allmänna ekonomiska utsikterna och på de negativa ekonomiska konsekvenserna av coronaepidemin. Produktionen i hela landet minskade med 6,4 procent under första kvartalet 2020.

På grund av coronaepidemin väntas produktionen minska år 2020, men återgå till tillväxt år 2021. Detta är dock förknippat med många osäkerhetsfaktorer i samband med de internationella leveranskedjorna. Den osäkerhet som epidemin ger upphov till är omfattande och påverkar alla sektorer inom ekonomin. Nivån på Finlands produktion påverkas också av den globala ekonomins utveckling, som antas vara negativ. I synnerhet servicebranscherna, men också industrin, har lidit av de ekonomiska konsekvenserna av coronaepidemin såväl i Helsingfors som i hela Finland.

Källa: Statistikcentralen, konjunkturindikator för produktionen, Konjunkturtjänsten för kunder

Företagens konjunkturutsikter i Nyland

Företagens konjunkturutsikter började försvagas redan 2019, men först i och med coronakrisen började de sjunka kraftigt. Genast i början av krisen försämrades i synnerhet situationen för företagen inom servicebranschen, men också industrins konjunkturutsikter har försämrats. Att coronaepidemin lättade och restriktionerna därmed gradvis minskades under början av sommaren 2020 har förbättrat särskilt servicebranschernas konjunkturutsikter. Utsikterna för industrin är dock fortfarande svaga, eftersom beställningarna har minskat redan i månader och produktionen redan håller på att minska. Inom byggbranschen försvagas utsikterna av försämringen i efterfrågan, som började redan tidigare.

I Nyland väntas återhämtningen av ekonomin börja inom servicebranscherna i takt med att coronaläget lättar. När det gäller industriföretag kräver en bättre situation att konjunkturläget förändras och exporten återhämtar sig, vilket kan dröja till långt in på år 2021, om inte ännu längre. Helsingfors ekonomiska utsikter påverkas i hög grad av att den finländska ekonomin är eftercyklisk. Jämfört med flera jämförelseländer bidrog tjänstesektorns relativt låga andel till att den första vågen av den ekonomiska krisen var relativt liten. I den andra vågen förutsätter återhämtningen att de centrala exportmarknaderna återhämtar sig från lågkonjunkturen och de problem som coronan orsakar. Också företagen inom byggbranschen bedömer att deras situation försämrats under sommaren. Tystheten syns i synnerhet i byggandet av nya bostäder. I Helsingforsregionen kan man dock anta att avmattningen inom byggbranschen är mindre än i hela landet. Produktionen har minskat endast en aning och även bygglov har sökts i nästan samma takt som föregående år. Den låga räntenivån stöder fortfarande produktionen i byggsektorn.

De bedömningar av nuläget som företagen inom industrin och byggbranschen i Nyland gjorde försvagades under våren och början av sommaren 2020 (figur 1). Förväntningarna på framtiden vände dock i juli till något bättre än tidigare. Det senaste saldotalet som beskriver konjunkturutsikterna (beräknas utifrån skillnaden mellan positiva och negativa förväntningar) var i juli −36, jämfört med −61 i april. Produktionen minskade under det andra kvartalet, även om den var något lindrigare än vad som förutspåddes i våras. Produktionen väntas minska ytterligare i och med att hösten närmar sig. Också orderstocken har minskat.

I Nyland utvecklades försäljningen inom servicebranscherna dåligt sommaren 2020. Detta berodde delvis på gällande restriktioner och delvis på konsumenternas försiktiga beteende. Nu bedömer företagen inom servicebranscherna att det värsta redan är över, och förväntningarna på framtiden för företagen inom servicebranscherna, dvs. konjunkturutsikterna, återgick delvis till att vara positiva i slutet av sommaren (figur 2). Det saldotal som beskriver dem var i juli +7, när det i april i år var −59. I Nyland är serviceföretagens konjunkturförväntningar något positivare än genomsnittet i hela landet.

Näringsstrukturen och företagsverksamheten i Helsingfors

Närings- och företagsverksamhet

I nationell skala är näringsstrukturen i Helsingfors mycket servicedominerad. År 2018 var cirka 47 300 företag verksamma i Helsingfors, av vilka 88 procent var verksamma inom servicesektorn. Motsvarande andel för personalen i företag inom servicesektorn var 84 procent. När det gäller omsättningen blir servicesektorns andel något mindre, 63 procent, medan förädlingssektorns andel av omsättningen stiger till 37 procent. Även om det i Helsingfors finns relativt få företag inom förädlingssektorn, står de för en relativt stor andel av företagens omsättning i förhållande till volymen. Näringsverksamheten i Helsingfors är alltså betydligt mer servicedominerad jämfört med det övriga landet och den övriga huvudstadsregionen.

Den ekonomiska utvecklingen och förbättringen av konkurrenskraften förutsätter att företagsbeståndet förnyas. År 2019 startades 7 528 företag i Helsingfors, och tillväxten jämfört med föregående år var 10,8 procent. Antalet företag ökade snabbare än Helsingfors befolkning. Största delen av företagen, nästan 25 procent, bildades inom yrkesmässig, vetenskaplig och teknisk verksamhet. Därefter bildades flest företag inom sektorerna för information och kommunikation, transport och lagring samt konst, underhållning och rekreation. År 2019 upphörde betydligt färre företag än år 2018. Företagsbeståndet förnyades alltså relativt kraftigt 2019 och snabbare än 2018. Företagsbeståndet ökade inom alla branscher, vilket bidrog till att utveckla livskraften och företagsverksamheten i Helsingfors.

Den positiva utvecklingen fortsatte under första kvartalet 2020, då 2 321 företag inledde sin verksamhet i Helsingfors och antalet nystartade företag ökade med 13,2 procent jämfört med ett år tidigare. Den kraftigaste tillväxten i början av 2020 gällde fastighetsbranschen. Samtidigt minskade antalet nya företag dock inom många branscher, mest inom konst, underhållning och rekreation samt inom annan serviceverksamhet.

Coronaepidemin har på många sätt återspeglats i företagsverksamheten och företagens verksamhetsförutsättningar under 2020. Även om effekterna av epidemin och den osäkerhet som den ger upphov till hittills har varit mindre än befarat i fråga om de konkurser som inletts, är det klart att epidemin har minskat antalet potentiella nystartade företag. Samtidigt har många företag varit tvungna att permittera eller till och med säga upp anställda. Dessutom har de varit tvungna att minska investeringarna och innovationsverksamheten, vilket kan försämra sysselsättningsutsikterna. Det kan förväntas att företagsverksamhetens livskraft inom den närmaste framtiden visar tecken på att försämras, vilket inverkar på de inkomster som fås via både beskattningen och sysselsättningen. Genom åtgärder som ökar livskraften och konkurrenskraften är det möjligt att kompensera för eventuella förluster. Tillgången på kunnig arbetskraft inom branscher som snabbt återhämtar sig från krisen eller rent av har dragit nytta av den är kritisk (t.ex. programvaruutveckling).

Källa: Statistikcentralen, nya och nedlagda företag, anhängiggjorda konkurser

Samfundsskatt

Intäkterna från samfundsskatten utgör uppskattningsvis drygt tio procent av Helsingfors stads budget. Företagen i Helsingfors betalade 2018 nästan 540 miljoner euro i samfundsskatt[1], vilket var 3,5 procent mer än 2017. Samfundsskatt betalades av 19 851 företag, medan motsvarande siffra var 20 060 år 2017. Den samfundsskatt som betalades till Helsingfors utgjorde en betydande del (32,9 procent) av samfundsskatten i hela landet.

Företagen inom finans- och försäkringsverksamheten betalade 41,5 procent av all samfundsskatt i Helsingfors. Som högst var denna andel 2016, då de betalade 56,1 procent av all samfundsskatt (figur 3). Näst mest betalades samfundsskatt av företag inom information och kommunikation, yrkesmässig, vetenskaplig och teknisk verksamhet, parti- och detaljhandel samt fastighetsbranschen. Företag som är verksamma inom de fem största branscherna på basis av samfundsskatteavgiften betalade 79,1 procent av all samfundsskatt 2018. Toppåret för samfundsskatten var 2016, då företagen betalade 655,5 miljoner euro i samfundsskatt.

I hela landet betalade företagen 1,8 miljarder euro i samfundsskatt 2018 och tillväxten fram till 2017 var stor, hela åtta procentenheter (figur 4). Även om beloppet av den samfundsskatt som betalats i Helsingfors ökar, har ökningen varit betydligt snabbare på andra håll i Finland. På andra håll i Finland ökade beloppet av samfundsskatten med tio procentenheter 2018 jämfört med året innan. Under perioden 2014–2018 ökade samfundsskatten till Helsingfors med 5,2 procentenheter, medan ökningen i Finland utanför Helsingfors var hela 24 procentenheter.

Den coronaepidemi som började våren 2020 har skapat osäkerhet i fråga om utvecklingen av samfundsskatten i Helsingfors, eftersom epidemin har påverkat företagsverksamheten inom många branscher som är centrala för Helsingfors. Förändringarna i företagsverksamhetens lönsamhet återspeglas direkt i intäkterna av samfundsskatten och kan minska samfundsskatten till Helsingfors.

Källa: Skatteförvaltningen, Samfundsskatter

Utvecklingen på arbetsmarknaden i Helsingfors

Förändring i antalet jobb

Enligt preliminära uppgifter i Statistikcentralens arbetskraftsundersökning ökade antalet jobb i Helsingfors och huvudstadsregionen från 2017 till 2019 med 4,3 procent, medan tillväxten i hela landet stannade vid 3,7 procent.

Under andra kvartalet 2020 förändrades situationen på arbetsmarknaden fullständigt till följd av coronaepidemin. Enligt preliminära uppgifter sjönk antalet jobb i huvudstadsregionen med knappt 2 procent och i hela landet med 3 procent.

Antalet arbetstimmar som utförs av helsingforsare minskade med 9 procent i april–juni 2020 och för dem som bor i huvudstadsregionen var minskningen 7 procent jämfört med motsvarande kvartal föregående år. Antalet arbetade timmar på riksnivå minskade med 6 procent från året innan. Permitteringar och deltidsarbete ersatte heltidsarbete, och därför syns minskningen starkare i arbetade timmar än i antalet jobb.

Enligt en regional jobbprojektion förutspås antalet arbetstillfällen åren 2019–2022 öka med ca 2,9 procent i Helsingfors och ca 3,8 procent i hela huvudstadsregionen. Projektionen baserar sig på medelvärdet för jobbutvecklingen på lång sikt och på prognoser från Näringslivets forskningsinstitut (Etla) och Pellervos forskningsinstitut.

Ökningen i antalet jobb koncentrerar sig enligt prognosen i Nyland främst på näringsgrenarna informationstjänster, tjänster för affärslivet, offentlig förvaltning och basservice. I de övriga branscherna förutspås antalet jobb förbli oförändrat.

Sysselsättning

Antalet personer som har arbete ökade med 3 procent i Helsingfors och 5 procent i huvudstadsregionen från 2017 till 2019 enligt preliminära uppgifter i Statistikcentralens arbetskraftsundersökning. Under första hälften av 2020 sjönk antalet personer som har arbete med 1 procent i huvudstadsregionen och i hela landet.

Sommaren 2020 hade sysselsättningsgraden i Helsingfors sjunkit med en procentenhet från året innan som en följd av coronakrisen. I hela landet var minskningen två procentenheter. Sysselsättningsgraden i Helsingfors var 73,8 procent under andra kvartalet 2020. Sysselsättningsgraden anger en hur stor del av 15–64-åringarna som har arbete. Antalet personer i arbetsför ålder som står utanför arbetskraften ökade från föregående år.

Arbetslöshet

Arbetslösheten minskade i Helsingfors under flera år, men antalet arbetslösa förblev ändå stort jämfört med tiden före den recession som började 2008. Från 2017 till 2019 minskade antalet arbetslösa i Helsingfors med 11 procent. I slutet av 2019 minskade antalet arbetslösa inte längre, och i början av 2020 fanns det lika många arbetslösa som ett år tidigare. Restriktionerna med anledning av coronaepidemin under andra kvartalet 2020 fördubblade antalet arbetslösa. Bland de stora städerna är det bara i Esbo som antalet arbetslösa har ökat kraftigare än i Helsingfors (figur 5). Arbetslöshetsgraden i Esbo är visserligen fortfarande den minsta i de stora städerna. Till arbetslösa arbetssökande räknas egentliga arbetslösa och heltidspermitterade.

Antalet arbetslösa arbetssökande ökade våren 2020 som högst till över 65 000 i Helsingfors, och andelen permitterade var 40 procent av dessa. Också antalet personer som helt saknar arbete ökade. I slutet av sommaren fick allt fler permitterade återgå till arbetet och också ökningen i antalet arbetslösa stannade upp. I slutet av augusti 2020 var arbetslöshetsgraden i Helsingfors 14,3 procent och antalet arbetslösa arbetssökande var sammanlagt 50 200. Antalet helt arbetslösa hade ökat med cirka 8 200 personer från ett år tidigare, och antalet permitterade var 10 800. Året innan var arbetslöshetsgraden 9,2 procent. Antalet långtidsarbetslösa ökar och i augusti 2020 fanns det i Helsingfors 13 000 personer som varit arbetslösa utan avbrott i över ett år.

Permitteringarna och den ökade arbetslösheten har särskilt gällt dem som arbetar inom service- och försäljningsbranscherna och därigenom de unga. Dessutom har det varit svårt för nyutexaminerade att hitta arbete. Antalet unga arbetslösa har fördubblats sedan ett år tillbaka. I augusti 2020 fanns det i Helsingfors fler än 11 400 arbetslösa under 30 år, nästan 23 300 arbetslösa i åldrarna 30–49 år och 15 500 arbetslösa över 50 år (figur 6).

Antalet lediga jobb har minskat kraftigt på ett år. I augusti 2020 fanns det i Helsingfors 7 600 lediga jobb som anmälts till arbets- och näringsbyrån, vilket var 30 procent färre än ett år tidigare.

I slutet av september 2020 har antalet permitterade minskat till cirka 10 000 och antalet arbetslösa arbetssökande till 49 000 enligt uppgifterna i arbets- och näringsministeriets kundinformationssystem URA. Antalet helt arbetslösa har minskat något från det högsta antalet under coronakrisen, men har ökat betydligt jämfört med siffrorna för ett år sedan. Den preliminära arbetslöshetsgraden i Helsingfors var 14,0 procent i slutet av september 2020.

Konsumenternas förtroende för ekonomin

Den ekonomiska tillväxten i Finland började försämras under 2019, men konsumenternas förtroende började försvagas först i februari 2020 och sjönk mycket lågt i april. Efter den värsta chocken har förtroendet för ekonomin dock återgått till en ganska neutral nivå under sommaren 2020. I juli och augusti låg siffrorna på samma nivå som ett år tidigare. I september förblir läget stabilt i huvudstadsregionen.

Konsumenternas förtroendeindikator visar att konsumenterna har något bättre förväntningar i huvudstadsregionen än i hela landet i genomsnitt (figur 7). Konsumenternas förtroendeindikator beskriver konsumenternas förväntningar på läget för deras egen ekonomi och hela landets ekonomi 12 månader efter det att enkäten genomfördes. Indikatorn sammanför alltså svarandens förväntningar på den egna ekonomin och på Finlands ekonomi till en helhet.

När siffrorna i förtroendeindikatorn beskrivs så att man skiljer mellan konsumenternas egen ekonomi (mikroindikator) och uppskattningarna av Finlands ekonomi (makroindikator), är utsikterna något annorlunda. En stor del av konsumenterna tror att det egna ekonomiska läget kommer att förbättras under de kommande tolv månaderna, men de tror samtidigt att det ekonomiska läget i Finland kommer att försämras (figur 8). Ofta är konsumenternas bedömningar av hur uttryckligen situationen i hela landet utvecklas sådana att de åtminstone visar trenden. De bedömningar som gäller hela ekonomin är redan i augusti 2020 bättre än bottennoteringarna från april, men de är fortfarande klart negativa.

2.3 Befolkningsutvecklingen i Helsingfors

Befolkningsutveckling åren 2019–2020

Befolkningsutveckling år 2019

Vid utgången av år 2019 var Helsingfors folkmängd 653 835. Befolkningen ökade med 5 793 invånare (0,9 %) år 2019, vilket är 1 023 fler än året innan. Folkmängden ökade under 2010-talet med i genomsnitt 7 000 invånare om året. För befolkningsutvecklingen i Helsingfors är det typiskt med stora variationer, som beror bland annat på de ekonomiska konjunkturerna, bostadsmarknaden och förändringar i invandringen. Speciellt stora är variationerna i flyttrörelsen.

Jämfört med flyttrörelsen var den naturliga folkökningen länge mycket stabil. Antalet födda ökade i Helsingfors ända till år 2015, men började därefter sjunka. Antalet födda år 2019 minskade ytterligare något jämfört med året innan. År 2019 var antalet födda ungefär 10 procent lägre än toppåret 2015, och det totala fertilitetstalet, som beskriver nativiteten, uppgick till bara 1,11 mot i genomsnitt 1,33 åren 2000–2015. I antalet döda har det inte skett några stora förändringar.

Helsingfors befolkningstillväxt försnabbades 2019 till följd av inflyttningsöverskottet i förhållande till utlandet. Inflyttningsöverskottet ökade nästan till nivån under toppåren 2006–2014. Antalet personer som kom från utlandet var större än i genomsnitt under 2010-talet. En stor del av invandrarna kom från Ryssland och asiatiska länder, men en betydande del av invandrarna, i synnerhet medborgare från länder i Afrika och Mellanöstern, kom till Helsingfors från andra delar av Finland.

Inflyttningsöverskottet i Helsingforsregionen i förhållande till det övriga Finland förblev 2019 på samma nivå som året innan. Det för Helsingfors typiska utflyttningsöverskottet i förhållande till grannkommunerna ökade 2019 ytterligare från föregående år, och från Helsingfors flyttade fler än tidigare till både Esbo och Vanda.

Befolkningsstatistiken visar att befolkningen i allt högre grad koncentreras till städerna och stadsregionerna, och speciellt för Helsingforsregionen förutspås det en fortsatt tillväxt också under de kommande årtiondena. Befolkningen i de sex största städerna i Finland har ökat stadigt under de senaste fem åren. Den genomsnittliga tillväxtprocenten 2015–2019 var 1,0 procent i Helsingfors, Åbo och Uleåborg, 1,3 procent i Tammerfors, 1,8 procent i Esbo och 2,1 procent i Vanda (tabell 1).

År 2019 ökade hela Finlands folkmängd med 7 373 personer, medan de sex största städerna hade en sammanlagd befolkningstillväxt på nästan 24 000 personer. Folkmängden ökade i 54 kommuner i Finland med sammanlagt 32 470 invånare, medan den minskade i 256 kommuner (sammanlagt –25 097 invånare).

Vuosi	Helsinki väkiluku	muutos	muutos %	Espoo väkiluku	muutos	muutos %	Vantaa väkiluku	muutos	muutos %
2015	628 206	7 493	1,2	269 802	4 259	1,6	214 605	3 602	1,8
2016	635 181	6 973	1,1	274 583	4 781	1,8	219 341	4 736	2,2
2017	643 272	8 091	13	279 044	4 461	1,6	223 027	3 686	1,7
2018	648 042	4 770	0,7	283 632	4 588	1,6	228 166	5 139	2,3
2019	653 835	5 793	0,9	289 731	6 099	2,2	233 775	5 609	2 5

Vuosi	Tampere väkiluku	muutos	muutos %	Turku väkiluku	muutos	muutos %	Oulu väkiluku	muutos	muutos %
2015	225 118	2 114	0,9	185 908	2 084	1,1	198 525	2 234	1,1
2016	228 274	3 156	1,4	187 604	1 696	0,9	200 526	2 001	1,0
2017	231 853	3 579	1,6	189 669	2 065	1,1	201 810	1 284	0,6
2018	235 239	3 386	1,5	191 331	1 662	0,9	203 567	1 757	0,9
2019	238 140	2 901	1,2	192 962	1 631	0,9	205 489	1 922	0,9

Tabell 1. Befolkningen i Finlands sex största städer 2015–2019. Källa: Statistikcentralen.

Befolkningsutveckling i början av 2020

Enligt förhandsuppgifter om befolkningsförändringar har befolkningen i Helsingfors i början av 2020 ökat långsammare än tidigare. Fram till utgången av juni hade folkmängden ökat med 3 135 invånare. Under fjolåret registrerades en ökning på 4 225 invånare under samma tid. Antalet födda var 301 fler och antalet döda 98 fler än året innan. Födelseöverskottet, 924 personer, var 203 personer större än under motsvarande period ett år tidigare.

Den långsammare befolkningstillväxten i början av 2020 är en följd av förändringar i migrationen. I januari–augusti 2020 var inflyttningsöverskottet i Helsingfors 2 275 personer, medan det under samma tid i fjol var 3 531 personer. Jämfört med motsvarande tidsperiod ett år tidigare flyttade 49 fler till Helsingfors och 1 305 fler från Helsingfors. Inflyttningsöverskottet i förhållande till det övriga landet var bara 193 personer, eftersom utflyttningen till andra orter i Finland ökade mer än inflyttningen. Inflyttningsöverskottet i förhållande till Finland utanför huvudstadsregionen minskade betydligt under början av året. Å andra sidan minskade utflyttningsöverskottet i förhållande till den övriga huvudstadsregionen, i synnerhet Esbo, jämfört med motsvarande tidsperiod föregående år. Också den utländska migrationen minskade och inflyttningsöverskottet i förhållande till utlandet blev 2 082 personer, vilket var 286 färre än i januari–augusti 2019.

Början av 2020 var en exceptionell tid med begränsningsåtgärder på grund av coronaepidemin, och det syntes tydligt i befolkningsutvecklingen i Helsingfors särskilt i mars–april. Före begränsningsåtgärderna, i januari–februari, var befolkningstillväxten i Helsingfors snabbare än under de föregående åren. Tillväxten stannade dock upp när samhället stängdes ned i mars–april och började igen accelerera i maj–augusti. Befolkningsökningen i augusti samt inflyttningsöverskottet i förhållande till det övriga Finland och utlandet låg på den genomsnittliga nivån för de senaste åren, även om det nu finns mycket dröjsmål med registreringen i förhandsuppgifterna.

Källa: Statistikcentralen, årsstatistik över befolkningsstruktur och befolkningsförändringar samt förhandsuppgifterna om befolkningen.

Helsingfors befolkningsprognos för åren 2020–2023

I slutet av år 2020 förutspås Helsingfors folkmängd vara 658 696. Enligt den nya befolkningsprognosen ökar folkmängden år 2020 med 4 861 invånare, dvs. med 0,7 procent. Den beräknade ökningen är 1 947 invånare mindre än i fjolårets prognos. Åren 2021–2023 förutspås tillväxten fortsätta högre än år 2020 och åter nå upp till den genomsnittliga nivån för åren 2017–2019. Befolkningsökningen förutspås bli 6 116 invånare (0,9 %) år 2021, 6 360 invånare (1,0 %) år 2022 och 6 389 invånare (1,0 %) år 2023. Den årliga befolkningstillväxten i Helsingfors beräknas vara i genomsnitt 5 930 personer åren 2020–2023, vilket är ca 500 färre jämfört med genomsnittet under de senaste fyra åren (2016-2019).

På grund av den osäkerhet som coronaepidemin orsakar är det exceptionellt svårt att förutse den framtida befolkningsutvecklingen år 2020. Den nya befolkningsprognosen baserar sig på antagandet att effekterna av coronaepidemin blir kortvariga, och migrationen kommer att återhämta sig redan 2021 så att den närmar sig den tidigare nivån. När det gäller interna flyttningar inom Helsingforsregionen är antagandet att Helsingfors utflyttningsöverskott i förhållande till grannkommunerna minskar 2020 jämfört med året innan och därefter ökar till den genomsnittliga nivån 2018–2019. När det gäller flyttningar till Finland utanför regionen antas det att både in- och utflyttningen minskar betydligt år 2020, eftersom de jobb som är typiska för unga i Helsingfors och Helsingforsregionen blir färre till följd av de ekonomiska konsekvenserna av coronaepidemin. Migrationen antas dock återhämta sig nästa år.

Det antas att utlänningars flyttningar minskar betydligt i år, men att de redan nästa år återgår till den tidigare nivån.

Befolkningsprognos enligt åldersgrupp

Antalet barn i åldern för småbarnspedagogik, dvs. 1–6 år, minskade år 2019 och förutspås minska år 2020 med 627. År 2021 förutspås åldersgruppen minska med 296 barn, och åren 2022 och 2023 med ytterligare 491 och 92 barn.

Antalet barn i grundskoleåldern, dvs. 7–15 år, förutspås däremot öka år 2020 med 1 461 och år 2021 med 1 386. År 2022 väntas antalet barn i grundskoleåldern öka med 1 198 och år 2023 med 1 021.

Årsklassen med studerande på andra stadiet, dvs. 16–18-åringarna, förutspås öka år 2020 med 253 personer och år 2021 med 540 personer. Åren 2022 och 2023 beräknas ökningen bli 381 och 464 personer.

Antalet personer i arbetsför ålder, dvs. 19–64 år, förutspås öka med 1 335 år 2020. Åren 2021–2022 väntas den genomsnittliga ökningen bli 2 750 per år.

Antalet 65 år fyllda förutspås öka med 2 180 år 2020, och åren 2021–2023 är ökningen enligt prognosen i genomsnitt 2 100 personer. Antalet 75 år fyllda ökar med 2 596 år 2020. Under åren 2021–2022 beräknas ökningen bli 2 900 personer om året. År 2023 förutspås en ökning på 2 647 personer i åldersgruppen.

Befolkningsprognos för Helsingfors delområden

Under de närmaste åren sker befolkningstillväxten i Helsingfors främst i de största projektområdena. Åren 2020–2023 förutspås befolkningstillväxten vara störst i Fiskehamns- och Sumparnområdet (sammanlagt +5 100), på Busholmen (+4 200), i Kronbergsstranden (+2 900) och i Månsasparken (+2 000) (figurerna 9 och 10). Också delområdena Mellersta Böle och Kungseken förutspås växa med över 1 500 invånare under de följande fyra åren. Typiskt är också att antalet barn i åldern för småbarnspedagogik ökar i de nya områdena, trots att antalet på hela stadens nivå enligt prognoserna sjunker (figurerna 11 och 12).

Källa: Helsingfors stadskansli, Helsingfors befolkningsprognos 31.12.2019–2060.

Befolkning med utländsk bakgrund i Helsingfors och dess utveckling

Vid utgången av år 2019 fanns det 107 671 helsingforsare med utländsk bakgrund (figur 13). Detta är 16,5 procent av stadens hela befolkning. Av dem med utländsk bakgrund var 81 procent (87 553 personer) födda utomlands, dvs. de hörde till första generationens invandrare. De som är födda i Finland, och därmed hör till andra generationens invandrare, utgjorde 19 procent (20 118 personer).

Antalet personer med utländsk bakgrund ökade med 4 259, dvs. 4,1 procent, år 2019. Tillväxtprocenten var högre än året innan, men lägre än åren 2015–2017. Ungefär tre fjärdedelar av stadens befolkningstillväxt hänförde sig till personer med utländsk bakgrund.

Vid utgången av 2019 hade 106 059 helsingforsare ett annat registrerat modersmål än finska, svenska eller samiska. Deras andel utgjorde 16,2 procent av alla helsingforsare. Antalet invånare med främmande modersmål ökade på ett år med 4 234, dvs 4,2 procent. Det fanns något färre invånare med främmande modersmål än invånare med utländsk bakgrund i Helsingfors. Exempelvis räknas de svensk- och finskspråkiga som är födda i Sverige i statistiken som invånare med utländsk bakgrund, men inte som invånare med främmande modersmål.

Enligt en prognos från 2018 om befolkningen med främmande modersmål i Helsingforsregionen ökar antalet invånare med främmande modersmål alltjämt snabbt, likaså deras andel av befolkningen. I Helsingfors beräknas invånarna med främmande modersmål öka med över 21 000 personer under åren 2020–2023 så att de vid utgången av år 2023 uppgår till över 127 000.

Det är svårt att bedöma hur coronaepidemin påverkar utvecklingen i antalet personer med utländsk bakgrund under de närmaste åren. Antagligen minskar olika begränsningar den utländska migrationen åtminstone ännu nästa år och eventuellt också längre. Också antalet asylsökande har minskat väsentligt. År 2020 har det kommit bara 700 nya ansökningar till Finland, hälften av antalet ansökningar under motsvarande tid i fjol.

Under de senaste femton åren har esterna utgjort den klart största gruppen inom arbetskraftsinvandringen till Finland. Eftersom den estniska migrationen till Helsingforsregionen har avmattats, har staden behov att följa hur arbetskraftsmigrationen utvecklas och försöka påverka möjligheterna att nå de mål som ligger i stadens intresse.

Källor: Statistikcentralen, årsstatistiken över befolkningsstrukturen; Helsingfors stadskansli, prognos över befolkningen med ett främmande språk som modersmål i Helsingforsregionen 2018–2035 och Migrationsverket

2.4 Inkomstutveckling, utkomst och välfärdsskillnader i Helsingfors

Utveckling av inkomstnivån samt utkomst

Inkomstutveckling

Enligt förhandsuppgifter från Skatteförvaltningen var helsingforsarnas förvärvsinkomster år 2019 till 34 400 euro i genomsnitt (+3,4 % jämfört med 2018) och förvärvsinkomsternas median var 28 700 euro (+4,4 % jämfört med 2018) Helsingforsarnas förvärvsinkomster ökade såväl i genomsnitt som mätt enligt medianen, mer än i de övriga sextettkommunerna. Med förvärvsinkomster avses beskattningsbara förvärvsinkomster på vilka det verkställs förskottsinnehållning. De omfattar löneinkomster, pensionsinkomster, arbetslöshetsersättningar och andra socialförmåner.

Den genomsnittliga förvärvsinkomsten för Helsingfors var 19 procent och medianinkomsterna 17 procent högre än genomsnittet i hela landet. Helsingforsarnas förvärvsinkomster var de näst högsta, efter Esbo, bland sextettkommunerna. Helsingfors gick förbi Vanda i medianinkomst 2019.

Beloppet av förvärvsinkomster ökade år 2019 med 3,9 procent per år i Helsingfors och med 3,1 procent i hela landet. I de övriga sextettkommunerna var den relativa ökningen av beloppet något snabbare än i Helsingfors (t.ex. i Esbo 4,0 procent och Vanda 5,2 procent). Summan av förvärvsinkomster ökar långsammare i Helsingfors eftersom antalet inkomsttagare inte har ökat lika snabbt som i de andra sextettkommunerna. Till exempel ökade antalet inkomsttagare i Vanda med 3,2 procent under ett år, men i Helsingfors med endast knappt en halv procent.

Förvärvsinkomsterna har ökat snabbast i de högsta inkomstklasserna. De nominella förvärvsinkomsterna i den lägsta inkomstkvartilen har ökat totalt 5,6 procent på sex år medan ökningen i den högsta inkomstkvartilen har varit mer än 10 procent. Ökningen är ännu större mätt i euro. Skillnaderna i tillväxttakten framgår också tydligt av de granskningarna per område. Inkomstnivån ökar relativt sett snabbare i välbärgade stadsdelar än i de stadsdelar där det bor låginkomsttagare.

Källa: Skatteförvaltningen, förhandsuppgifter om förvärvsinkomster på vilka förskottsinnehållning verkställs.

Låga inkomster och svårigheter med utkomsten

I slutet av år 2018 bodde det 73 400 låginkomsttagare i Helsingfors. Risken för låga inkomster bland hushållen, dvs. den procentuella andelen invånare i hushåll med låga inkomster, var 11,7. Under de senaste åren har andelen låginkomsttagare varit stabil i Helsingfors. Ungefär 6 procent av dem med bostad hade haft låg inkomst en längre tid, dvs. de hade varit låginkomsthushåll under två år plus det statistiska året under de tre senaste åren. Låginkomsttagare och långvariga låginkomsttagare förekommer förhållandevis mest bland unga vuxna och bland äldre kvinnor. Andelen låginkomsttagare samt långvariga låginkomsttagare har varit mer än en procentenhet mindre än i hela landet i genomsnitt.

De som lever på grundskydd är också låginkomsttagare. Sex procent av helsingforsarna levde under 2018 helt på grundskyddet (90 procent av bruttoinkomsterna) och närmare tre procent hade levt helt på grundskyddet oavbrutet i fyra år. De som helt och hållet är beroende av grundskyddet i Helsingfors är mer än en procentenhet större än i hela landet i genomsnitt.

Utkomstsvårigheterna gäller också andra personer än dem som räknas till låginkomsttagare eller lever på grundskyddet. Cirka 28 procent av helsingforsborna upplevde 2018 att det var minst sagt svårt att få inkomster och utgifter att gå ihop, och nästan var femte stadsbo har varit tvungen att avstå från mat, mediciner eller läkarbesök på grund av brist på pengar.

Coronaepidemin har ytterligare förvärrat den ekonomiska situationen för många av stadens invånare och har också orsakat ekonomiska problem för sådana som tidigare klarat sig bra. Till exempel var antalet mottagare av allmänt bostadsbidrag och grundläggande utkomststöd under coronaepidemin betydligt högre än ett år tidigare. Antalet hushåll som fick allmänt bostadsbidrag sjönk för första gången under coronaepidemin, men de som fick stöd är fortfarande mer än tio procent fler än ett år tidigare. I flera studier har man observerat ett samband mellan låga inkomstnivåer och att vara illa utsatt. Att ständigt leva med låga inkomster tär på människornas resurser och gör att de mår sämre. Om de ekonomiska svårigheterna blir långvariga ökar risken för utslagning. De sociala och hälsomässiga konsekvenserna av coronan bör i framtiden följas upp med en lägesbild som kontinuerligt uppdateras.

Källa: Statistikcentralen, FPA:s statistikdatabas Kelasto, THL, Finsote-undersökningen.

Välfärd, skuldsättning och inkomster använda för boende

Inkomster använda för boende

Boendekostnaderna slukar i genomsnitt omkring 20 procent av helsingforsarnas disponibla inkomster. Skillnaderna mellan de olika inkomstklasserna är dock avsevärda. I den högsta inkomstkvintilen (den största femtedelen av inkomsttagarna) används 8 procent av hushållens tillgängliga inkomster till boendet, medan motsvarande andel i den lägsta inkomstkvintilen stiger till 42 procent. De faktiska boendekostnaderna fördelas dock mer jämnt. Då man beaktar olika bostadsstöd och ränteavdrag på bolån använder den femtedel som förtjänar minst endast 27 procent av sin inkomst för boendet. Bostadsbidragen påverkar mest nettobeloppet av boendekostnaderna för hushållen med lägst inkomst. Till boendekostnaderna räknas driftskostnaderna för hushållets egentliga bostad såsom hyror och vattenavgifter, husbolagens vederlag, räntor på bostadslån och fastighetsskatter.

I relation till inkomsterna har boendekostnaderna, dvs. inkomstandelen av boendekostnaderna, förändrats rätt lite under åren 2002–2017. I Helsingfors har inkomstandelen av boendekostnaderna varierat mellan 17 och 20 procent netto under åren 2002–2017. Andelen var minst just åren 2002 och 2017 och den högsta nivån nåddes 2008 (19,8 %). Riktningen har varit densamma i resten av landet, alltså boendekostnadernas andel av inkomsten har varierat ungefär på samma sätt som i Helsingfors, även om nivån varit lägre (ca 15 %). Den låga räntenivån är en av de mer betydande faktorerna som påverkat boendekostnaderna och den har hållit boendekostnaderna rätt låga, trots att bolånen ökat redan en längre tid.

Källa: Statistikcentralen. Hushållens inkomster.

Helsingforsarnas skuldsättning

Mängden bostadslån och övriga skulder år 2019 uppgick till 29 100 euro i Helsingfors per invånare, varav bolånen utgjorde 21 100 euro. Dessa siffror är ungefär 30 procent högre än i Åbo, Tammerfors och Åbo, något högre än i Vanda och ett tiotal procent lägre än i Esbo. Under de senaste åren har helsingforsarna dock skuldsatt sig i rask takt. Det sammanlagda beloppet för bolån har ökat med 22,0 procent under fyra år (2015–2019), medan bolånebeloppet  under samma period har ökat med cirka 3–15 procent i de övriga sextettkommunerna och 3,3 procent i hela landet. I förhållande till inkomstnivån ligger det totala beloppet av alla skulder relativt nära den nationella nivån. Beroende på hur man räknar är helsingforsarnas förvärvsinkomster 17–19 procent högre än i landet i genomsnitt och lånestocken är 26,5 procent högre än genomsnittet i hela landet.

Källa: Statistikcentralen. Skuldsättningsstatistik, hushållens skulder.

Välfärd och skillnader i välfärden

Största delen av helsingforsborna ser i ljuset av olika välfärdsmätare ut att ha det bra och må utmärkt. I genomsnitt är den upplevda hälsan bättre än i hela landet, och 70 procent av dem som fyllt 20 år upplever att deras hälsotillstånd är bra. Mer än 60 procent anser att deras livskvalitet är god och 82 procent av den arbetsföra befolkningen tror att de orkar jobba fram till ålderspensionen.

Ändå finns det betydande skillnader mellan befolkningsgrupperna i såväl hälsa och välfärd som utbildnings- och inkomstnivå samt sysselsättning. Helsingfors är i många avseenden en starkt polariserad stad – enligt finländska förhållanden bor där sådana som har det allra bäst och sådana som har det allra sämst ställt. Det finns en oro för att coronapandemin ökar skillnaderna mellan befolkningsgrupperna, eftersom undantagsförhållandena har försvårat situationen särskilt för dem som redan tidigare var i en mer utsatt position, såsom hjälpbehövande barn och äldre, svårt sysselsatta, personer inom rehabilitering på grund av mentala problem eller missbrukarproblem samt dem med svag ekonomi.

Även om dödsfallen på grund av coronaviruset, åtminstone hittills, har varit ganska få i hela landet och i Helsingfors, har epidemin haft andra konsekvenser för hälsa och välfärd. Epidemin har lett till en ökad ensamhetskänsla, orsakat ekonomisk oro och försvårat hanteringen och rytmen i vardagen. Dessutom minskades utbudet av social- och hälsovårdstjänster under epidemins höjdpunkt, till exempel genom att icke-akuta operationer flyttades, medan en del människor – särskilt äldre – inte vågade besöka hälsostationerna, vilket ledde till att uppföljning och vård  av även allvarliga sjukdomar kunde utebli. Under epidemin har servicesystemet blivit utsatt för press, och att senare avhjälpa detta kommer att vara belastande.

2.5 Bostadsmarknaden och bostadsproduktionen i Helsingfors

Bostädernas prisutveckling

De genomsnittliga priserna på gamla aktielägenheter och prisstegringen för dessa har varit högre i Helsingfors än i landet i övrigt (figur 14). Under andra kvartalet 2020 var snittpriset på bostäder 4 412 euro per kvadratmeter. Under de senaste tio åren har snittpriset i Helsingfors stigit med 25,3 procent, dvs. 903 euro per kvadratmeter. Bostädernas prisutveckling har varit betydligt mer moderat i de övriga kommunerna i huvudstadsregionen under samma period. I Esbo och Grankulla har medelpriset på bostäder ökat med 13,5 procent (422 euro) och i Vanda med 9 procent (225 euro). Enligt förhandsuppgifter från Statistikcentralen för andra kvartalet 2020 var det genomsnittliga bostadspriset i Esbo och Grankulla 3 553 euro och i Vanda 2 737 euro per kvadratmeter. Utanför huvudstadsregionen har bostadspriserna i de största städerna ökat mest i Åbo (17,5 %) och Tammerfors (15,4 %), medan de i Uleåborg (8,9 %) har ökat något långsammare än i Vanda. De genomsnittliga priserna på bostäder blev dock lägre än nivån i huvudstadsregionen under andra kvartalet 2020 med 2 177 euro i Åbo, 2 520 euro i Tammerfors och 1 812 euro i Uleåborg.

Coronaepidemins effekter på bostadsmarknaden, både i Helsingfors och i övriga Finland, ser tills vidare ut att bli kortvariga. Enligt preliminära uppgifter från Statistikcentralen minskade antalet bostadsköp under våren 2020, men situationen tycks under årets andra kvartal ha återhämtat sig så att den nästan motsvarar tiden före epidemin (figur 15). Den kumulativa ökningen i antalet bostadsaffärer år 2020 kommer att ligga något under nivån för 2018 enligt Statistikcentralens preliminära uppgifter. Den livliga bostadsmarknaden i början av året ser ut att täcka det lägre antalet affärer och verkar således inte ha några följder för bostädernas prisutveckling.

Bostädernas genomsnittliga kvadratmeterpris ökade under andra kvartalet 2020. Om smittspridningen hålls rimlig under hösten kan man anta att epidemin inte har konsekvenser för bostadsmarknaden i Helsingfors. Men om coronaepidemins så kallade andra våg medför betydande och långsiktiga konsekvenser på arbetsmarknaden, kan man förvänta sig att också bostadsmarknaden mattas av och att bostadspriserna därmed sjunker. I Helsingfors kommer priserna på bostäder dock att sjunka långsammare även i detta fall och förändringen kommer att vara mindre än någon annanstans i Finland på grund av en högre efterfrågan på bostäder.

Enligt uppgifter från Finlands Bank sågs en märkbar topp i april 2020 i arrangemangen av bolån. Detta blev dock ett kortvarigt fenomen och i maj sjönk antalet lånearrangemang till samma nivå som föregående år. Husbolagens stora lån är mer konjunkturkänsliga än privata bolån. En försämrad betalningsförmåga i fråga om huslån kan därför leda till att planerade renoveringar och byggandet av nya bostäder skjuts upp.

Bostadsbyggande

Det byggs fortfarande mycket bostäder i Helsingfors, men i statistiken kan man eventuellt se tecken på en svag avmattning i bostadsproduktionen. I början av hösten 2020 färdigställdes fler bostäder än under motsvarande perioder under de två föregående åren, men i synnerhet var antalet beviljade lov på en lägre nivå än föregående år. Bygglov beviljades för cirka 1 000 färre bostäder än genomsnittet under de två föregående åren, och antalet bostäder som håller på att byggas minskade tillfälligt efter sommaren. Det är dock fortfarande för tidigt att bedöma om förändringarna beror på normala förändringar i byggkonjunkturerna eller till exempel på att coronaepidemin dämpat läget.

På lång sikt är bostadsbyggandet i Helsingfors fortfarande på en hög nivå (figur 16) och enligt stadsstrategin, som godkändes hösten 2017, och i programmet Hemstad Helsingfors (BM-programmet), som godkändes sommaren 2016, är bostadsproduktionsmålet 7 000 bostäder från och med 2019. Enligt byggprognosen för 2020–2035 uppskattas det att bostadsproduktionen kan hållas på den målsatta nivån även under de kommande åren. Prognosen grundar sig på förutsättningarna för detaljplaner, tomtöverlåtelser och byggbarhet.

Ungefär 85 procent av de detaljplaner som medger bostadsproduktion under de följande fem åren har vunnit laga kraft, och staden har reserverat ett betydande antal bostadstomter för byggherrarna. Genom att hålla bostadsproduktionen på en hög nivå strävar staden efter att bemöta befolkningstillväxten samt även bidra till att dämpa prishöjningen på hyror och bostäder. Fördelningen mellan upplåtelseformer som avses i BM-programmet (oreglerade ägar- och hyresbostäder, bostäder av mellanformstyp, Ara-hyresbostäder) och tomtöverlåtelser och markanvändningsavtal i enlighet med programmet tryggar att den reglerade produktionen förverkligas och säkrar därigenom också boende till rimligare priser i Helsingfors.

Byggandet fortsätter kraftigt både i projektområdena samt som kompletteringsbyggande. Hösten 2020 höll man på att bygga flest bostäder i projektområdena Fiskehamnen och Västra hamnen (figur 17). Bostadsproduktionen pågår aktivt även på andra stora projektområden, såsom Böle och Kronbergsstranden.

Kompletteringsbyggande sker på olika håll i Helsingfors. Mest kompletteringsbyggande pågår för närvarande i Hertonäs och på Degerö, men även en hel del i Nordsjö och Malm samt i centrum. Genom kompletteringsbyggande kan man stärka bostadsområdenas livskraft, utveckling och ömsesidiga balans.

De nya bostadsproduktionsområdena har ett urbant läge och bostadsproduktionen är följaktligen mycket flervåningshusbetonad. Av de färdigställda bostäderna kommer nästan 90 procent att byggas i flervåningshus också i fortsättningen. I fråga om bostädernas upplåtelseformer har andelen oreglerade hyres- och ägarbostäder som produceras varit större än målsättningen under de senaste åren. Stadens egen produktion har blivit allt viktigare både för ARA-hyresbostäder och för bostäder med hybridfinansiering. Också reserveringen av bostadstomter på stadens mark styr produktionen i den riktning som anges i målet.

Fastighetsskatt

Landets regering bereder en lagstiftningsreform, enligt vilken fastighetsbeskattningen ska revideras, men den fördröjs med ett år och gäller först 2023 års beskattning. Att reformen försenas beror på att man behöver ett större dataunderlag och analys av fastighetsbeskattningens konsekvenser för reformen och för att kunna genomföra de nödvändiga ändringarna av datasystemen.

Syftet med reformen är att bättre beakta de verkliga taxeringsvärdena för tomtmark och byggnader, eftersom de släpar efter den allmänna kostnads- och prisutvecklingen i det nuvarande systemet. Beskattningsvärdena kommer närmast att fördubblas i genomsnitt och ökningarna varierar beroende på byggnadstyp och region i enlighet med hur byggkostnaderna utvecklas i det nya systemet. Tomtmarkens beskattningsvärde kommer i genomsnitt att fördubblas från den nuvarande nivån i hela landet. Förändringarna i beskattningsvärdet på tomtmark varierar betydligt mer än byggnadernas beskattningsvärden.

Prisutvecklingen på bostäder i Helsingfors har varit snabbare än i andra delar av Finland. I det gällande systemet för fastighetsbeskattning har de verkliga värdena troligen mest släpat efter i Helsingfors. Det största ökningstrycket i det nya systemet för värdering av mark är därför i Helsingfors. Värdet på mark samt dess utveckling varierar mycket inom Helsingfors, vilket gör att ökningen av fastighetsskatten kommer att variera i de olika områdena. I de dyraste områdena i Helsingfors släpar de verkliga värdena mest efter och höjningarna gäller dessa.

Även om bostadspriserna i Helsingfors har ökat mer än i resten av landet, har fastighetsskatteuppbörden per invånare ökat långsammare än i sextettkommunerna. Detta förklarar varför Helsingfors markpolitik är annorlunda än övriga städers. I Helsingfors är tomtöverlåtelsen till stor del baserad på arrende och fastighetsskatt betalas inte för objekt på arrendetomter.

Ändringarna i principerna för värdering av mark och byggnader höjer Helsingfors fastighetsskatteintäkter om man inte gör ändringar i fastighetsskattesatsen. I det nuvarande systemet är marken undervärderad, vilket resulterar i att de största höjningarna i Helsingfors i reformen kommer att gälla värdet på mark.