Vattenskydd
I Helsingfors vattenområden ingår omfattande havsområden och sötvattensområden som Vanda å, bäckar, diken, träsk och källor. Enligt stadsstrategin ska statusen hos småvattnen och kustvattnen i Helsingfors förbättras och vandringsfiskbeståndens återhämtning uppmärksammas. Den havsnära dimensionen stärks och skärgården öppnas ytterligare för allmänt bruk. Stadens vattenskydd styrs förutom av miljöpolitiken även av småvattenprogrammet, dagvattenprogrammet, översvämningsanvisningen, åtgärdsprogrammet för Östersjön samt de nationella vatten- och havsvårdsplanerna.
Rekordhöga havsvattentemperaturer i kustvattnen utanför Helsingfors
Havsvattnets temperatur nådde rekordnivåer den andra veckan i juli, då ytvattnet på Kronobergsfjärden var 25,2 grader och temperaturen i grunda vatten nära stranden på många platser nådde 27 grader. Rekordnivåerna föregicks av en ungefär månadslång marin värmebölja. En värmebölja definieras som en period då havsvattnets temperatur överskrider ett tröskelvärde som beräknats på basen av uppföljningsmaterial under minst fem dagar i följd. Marina värmeböljors effekter på det marina ekosystemet vid kusten kan vara förödande och försämra möjligheterna för nyckelarter såsom blåstång att överleva i det redan belastade kusthavet.
Havsvattnets temperatur mättes nu redan för andra året med hjälp av ett nätverk av sensorer som baserar sig på IoT-teknologi. Det autonoma systemet av sensorer för observation av miljöns tillstånd vidareutvecklas under de kommande åren.
Det har inte skett några större förändringar i övergödningen av havsområdet. De totala kvävehalterna var något lägre än långtidsmedeltalet och motsvarande totala fosforhalter var något högre än långtidsmedeltalet. Situationen var ändå lite bättre än föregående år, då näringshalterna vid enskilda mätstationer var något lägre än motsvarande resultat år 2020. Mängden alger i havsvattnet var större än långtidsmedeltalet, precis som den har varit under de senaste åren. Jämfört med 2020 hade situationen dock förbättrats något, och algmängderna var mindre framför allt i Tölöviken, på Fölisöfjärden och i den västra yttre skärgården.
På lång sikt har ökningen av klorofyll a, som beskriver den totala fosforhalten och algmängderna, fortsatt, och den totala kvävehalten varierar kring långtidsmedeltalet. Ökningen av ytvattnets grumlighet har stannat upp ungefär på 2010 års nivå, och grumligheten i vattnet nära bottnen har minskat. Syresituationen i vattnet nära bottnen fortsätter försämras i havsområdet utanför Helsingfors, delvis på grund av den stigande medeltemperaturen i kustvattnen.
Östersjöutmaningen stöder skyddet av havet
Tillsammans med Åbo har Helsingfors förbundit sig till att verkställa ett tredje åtgärdsprogram för Östersjön åren 2019–2023. Programmet omfattar 117 vattenskyddsåtgärder, som bland annat beaktar EU:s strategi för Östersjön och FN:s hållbarhetsmål. Åtgärderna har grupperats under fem målsättningar, som är klara kustvatten, en välmående marin natur, ren och trygg vattentrafik, planenlig användning av vattenområden och ett aktivt Östersjömedborgarskap. Åtgärderna fördelar sig brett över stadens olika sektorer. Dessutom deltar också Helsingfors stads affärsverk för byggtjänster Stara, Helsingforsregionens miljötjänster HRM och Helsingfors Hamn. Genomförandet av åtgärderna följs upp regelbundet. I slutet av 2021 var 93 åtgärder redan påbörjade, igång eller slutförda i Helsingfors.
De åtgärder som har framskridit är relaterade till bland annat avlägsnande av näringsämnen, hantering av skadliga ämnen, hamnverksamhet och småbåtsliv, kartläggande av värdefulla havsområden och internationellt samarbete samt den lokala Östersjöpanelens verksamhetsutveckling. Samarbetet med Helsingfors universitet intensifierades genom att inleda en serie seminarier om stadsmiljön samt förlänga professuren i Östersjöskyddets ekonomi för åren 2021–2026.
I Östersjöutmaningen stödjer Helsingfors och Åbo även andra aktörer i verkställandet av den nya vattenskydds- och Östersjöverksamheten. År 2021 anslöt sig två nya medlemmar till Östersjöutmaningens internationella partnernätverk, och fyra medlemmar uppdaterade sina förbindelser. I februari ordnades det internationella seminariet ”A clean, productive and shared Baltic Sea – regional and local actions for sustainable future” för nätverkets medlemmar och i november ordnades ett nationellt årligt seminarium på temat nedskräpning och miljöfostran. Samarbetet mellan städerna i Östersjöområdet för skydd av Östersjön utvecklades i samarbete med den svenska organisationen Race for the Baltic.
Under sommaren genomfördes en kommunikationskampanj om giftig färg och undervattensbuller som riktade sig till ägare av fritidsbåtar, och man deltog i kampanjen Magknip av plast tillsammans med Håll Skärgården Ren rf och HRM. Östersjöutmaningen deltog i Östersjödagen den 26 augusti 2021 genom att ordna ett webbinarium för stadens anställda, där man fick lyssna på olika perspektiv på skyddet av Östersjön som anknyter till arbetstagarnas arbete.
Situationen i Helsingfors små vattendrag förbättras genom projekt inom programmet för effektivisering av vattenskyddet
Helsingfors deltar i två projekt inom miljöministeriets program för effektivisering av vattenskyddet. Projektens gemensamma mål är att förbättra situationen i Helsingfors små vattendrag och känsliga havsvikar.
Inom projektet HuLaKaS – Dagvattnets kvalitet och brunnspecifik filtrering kartlägger man risker och verksamheter som försämrar kvaliteten på dagvattnet i Helsingfors samt var de finns i förhållande till stadens känsliga vattendrag. Resultatet är en riskområdeskarta som kan användas inom stadens planering och miljöskydd. För att kvaliteten på dagvattnet i riskområdena ska kunna förbättras pilottestar man inom projektet filter som placeras i dagvattenbrunnar för att utreda filtreringsmetodens funktion, användbarhet och kostnadseffektivitet. Som ett sammanfattande slutresultat för projektet gör man med hjälp av modellering en bedömning av filtreringsmetodens funktion på avrinningsområdesnivå och skalbarhet för olika riskområden i städer. En del i arbetet är även att bedöma om metoden går att duplicera till andra områden.
I projektet Verktyg för kvalitetskontroll av vatten från byggnadsplatser är målet att minska belastningen av fasta partiklar och skadliga ämnen till vattendrag från bygg- och rivningsplatser. Inom projektet samlar man information om den belastning som orsakas av byggnadsplatser och bedömer dess betydelse för stadens bäckar och för Östersjön. Med hjälp av pilotbyggnadsplatser samlar man information om belastningens mängd och kvalitet samt om metoder som i praktiken fungerar i byggnadsplatsförhållanden för hantering av belastningen. Projektets mål är att uppdatera Helsingfors anvisningar för vatten från byggnadsplatser och att ta reda på hurdana gränsvärden det är ändamåls-enligt att inkludera i olika anvisningar för vatten från byggnadsplatser. Tanken är att granska processen för hantering av vatten från byggnadsplatser från planering till genomförande och tillsyn, och att utifrån resultaten utarbeta en verksamhetsmodell som kan skalas för städer av olika storlek, och med vars hjälp hanteringen av vattenkvaliteten från byggnadsplatser kan integreras i städernas normala byggprocess.
Förekomsten av PFAS-föreningar i Vanda å utreddes
I närheten av Vanda å bor över en miljon människor och ån ringlar sig över 100 kilometer från Riihimäki till Gammelstadsviken. Vanda å fungerar som en reservkälla till råvatten för huvudstadsregionen. Belastningen till Vanda å har minskat och åns skick i sin helhet är tillfredsställande vad den ekologiska klassificeringen beträffar. I Kytäjokiområdet och i Kervo ås övre del är den ekologiska statusen god. Det skulle vara möjligt att uppnå en god status även vid åmynningen, om den totala fosforhaltens årsmedian skulle sjunka till nivån 60 μg/l. Fosfor och kväve rinner ut i Vanda å med avloppsvatten och från jordbruket.
I Vanda ås avrinningsområde pågick åren 2020–2021 ett PFAS-projekt, där man följde förekomsten av skadliga föreningar av perfluoroktansulfonat (PFOS) samt per- och polyfluoralkyl (PFAS). PFAS-föreningar används i många konsumentprodukter, elektronik och flamskyddsmedel. PFAS-föreningar upptäcktes i alla prover som undersöktes under projektet. Avloppsreningsverken och dagvattnet konstaterades vara de största PFAS-belastarna i Vanda å. Av PFAS-föreningarna överskred halterna av PFOS-föreningar med lång kedjelängd i fiskarnas kött miljökvalitetsnormen eller var nära den i Vanda ås och Kervo ås nedre lopp. I Vanda ås nedre lopp överskreds normen mångdubbelt. Fortsatta undersökningar av halterna i vattenområdets fiskar behövs för att man ska kunna bedöma om användningen av fisken som livsmedel behöver begränsas. Dessutom behövs mer fördjupad forskning om dagvattnets mängd och kvalitet.
Utredning om vattendragsnätverket kompletterar bilden av de ekologiska nätverken
På temakartan för stadsnatur i generalplanen för Helsingfors beskrivs de ekologiska nätverken, det vill säga nätverken av skogar, ängar och vattendrag. I utredningen om vattendragsnätverket preciserar man informationen om vattendragens ekologi och omvandlar den till en form som är lättare att använda. Informationen om de små vattendragens, strändernas och havsområdets naturtillstånd, som samlas i utredningen om vattendragsnätverket underlättar beaktandet av naturvärden i planeringen av markanvändningen, tillsynen av vattendragen och annan utveckling av områdena.
I den preliminära utredningen år 2021 definierades en metod för en klassificering av nätverkets kvalitet och struktur som baserar sig på geografisk information. Funktionen hos analysen av geografisk information preciserades med hjälp av terrängkartläggningar. Utredningen blir klar under 2022.
Avloppsvatten renades effektivt
År 2021 pumpades 94 miljoner kubikmeter vatten in i vattenledningsnätet i Helsingforsregionens miljötjänster HRM:s område och 52 miljoner kubikmeter i Helsingfors nätverk.
Avloppsreningsverket i Viksbacka i Helsingfors är Finlands och Nordens största reningsverk. I bergsreningsverket i Viksbacka behandlas förutom Helsingfors avloppsvatten även avloppsvatten från Vandas mellersta och östra delar, Kervo, Tusby, Träskända och Sibbo, det vill säga omkring 890 000 invånares avloppsvatten.
Till avloppsreningsverket i Viksbacka kom totalt 140 miljoner kubikmeter vatten, varav 73 miljoner kubikmeter kom från Helsingfors. Den totala mängden avloppsvatten var något större än föregående år, medan mängden avloppsvatten från Helsingfors var något mindre än föregående år. Reningsverket i Viksbacka uppfyllde alla föreskrifter i miljötillståndet. Andelen överströmningar i det kombinerade avloppsnätet var 0,15 procent av den totala mängden avloppsvatten.
År 2021 uppnåddes vid Viksbacka en reningseffekt på 97 procent för fosfor, 98 procent för biologisk syreförbrukning och 91 procent för kväve. Det avloppsvatten som renats på reningsverket i Viksbacka leds ut i havet genom en 16 kilometer lång tunnel.
Fosforbelastningen som havsområdet utanför Helsingfors utsattes för från Viksbacka reningsverk var 18 ton (-14 % jämfört med år 2020) och kvävebelastningen 470 ton (-2 % jämfört med år 2020). För övergödningen är kvävebelastningen av större betydelse, eftersom kvävet är ett begränsande näringsämne i vattendragen i Helsingfors.
I tillsynen av vattenskyddet betonas uppgifter enligt lagen om vat-tentjänster
Under året fick man flera beslut från olika rättsinstanser om tillämpandet av lagen om vattentjänster vid ansökningar om befrielse. Man var också i övrigt tvungen att koncentrera tillsynsresurserna till uppgifterna enligt lagen om vattentjänster, då HRM:s saneringar av dagvattenlinjer medförde ett stort antal ansökningar om befrielse från anslutningsskyldigheten till miljöövervakningen. Detta återspeglades i att den övriga tillsynen av vattenskyddet minskade. På grund av det livliga ansökningsåret kunde inte alla inspektioner enligt tillsynsplanen genomföras. På grund av prioriteringen av uppgifter minskade också antalet inspektioner i anknytning till skadeanmälningar betydligt jämfört med tidigare.
Miljömässiga olägenheter i bäckar som orsakats av borrning av jordvärmebrunnar har sysselsatt miljöövervakningen i flera år under de senaste åren. Man besvarade utmaningen genom att tillsammans med HRM och huvudstadsregionens kommuner upprätta anvisningar för hanteringen av vatten som uppstår vid jordvärmeborrning. I samband med upprättandet av anvisningarna hördes även borrningsentrepenörer. Anvisningarna publicerades i februari 2021. Implementeringen av anvisningarna tar tid och kräver sats-ningar även framöver, eftersom jordvärmeenergi blir allt populärare.
En blick framåt
Det marina är en väldigt viktig framgångsfaktor för Helsingfors och en del av stadens identitet. Största delen av stadens område består av hav och i havsområdet finns 300 öar. Havsmiljöns status ska beaktas i verksamheten som en källa till konkurrenskraft och välbefinnande för staden, dess invånare och organisationer.
Helsingfors bär sin del av ansvaret för skyddet av Östersjön. Östersjön hotas framför allt av övergödning, skadliga ämnen och nedskräpning, som har allvarliga följder för den marina naturen och för naturens mångfald.
Eutrofieringen av Helsingfors havsområden är ett resultat av näringsbelastning från av-rinningsområdet samt kustvattnenas och vikområdenas särdrag. Trots den minskade näringsbelastningen har fosforhalterna i den mellersta och yttre skärgården utanför Helsingfors ökat sedan början av 2000-talet. För att dämpa övergödningen är det fortfarande viktigt att minska näringsbelastningen och välja alternativa metoder genom vilka näringsämnena kan hållas kvar i jorden och fås att cirkulera.
Skadliga ämnen och nedskräpning hotar Östersjöns ekosystem och livsmiljöer. Skadliga ämnen och skräp förs ut till havs från kusten med avlopps- och dagvatten, vinden samt strömmande vatten. När de kommer ut i miljön orsakar de risker och skador för både människor och andra organismer samt minskar kust- och havsområdenas rekreationsvärde. Genom att öka kunskapen om källorna till och rutterna för skadliga ämnen och skräp kan man ingripa i problemet och utveckla nya lösningar. Även miljöövervakningens satsning på anvisningar för och tillsyn av behandlingen av vatten från bygg-nadsplatser bidrar till att förbättra vattendragens tillstånd.
För att minska belastningen på havsområdet bör man i metropolområdet genomföra riktade åtgärder i de närmaste avrinningsområdena. Uppföljning av åtgärdernas effektivitet är särskilt viktig i det urbaniserade området med splittrad markanvändning. Helsingfors kommer under de kommande åren att effektivisera uppföljningen av strömmande vatten och kustvatten med hjälp av IoT-teknologi. I strömmande vattendrag och i kustvattenområdena inrättas flera kontinuerligt aktiva kontrollstationer. Med hjälp av kontrollstationerna kan man säkerställa och effektivera funktionen av investeringar vars målsättning är att förbättra miljöns tillstånd.