9. Ansvarsfull ekonomi som grund för den välmående staden

De centrala finansiella målen för strategiperioden har endast delvis förverkligats.

Investeringarna har finansierats utan en ökning av lånebeståndet per invånare under fullmäktigeperioden, även om lånebeståndet förväntas växa under 2021-2023.

Det årliga produktivitetsmålet på 0,5 procent har inte uppnåtts och ökningen av driftskostnaderna har överskridit målet. Under strategiperioden har anslagen enligt målsättningen å andra sidan fördelats dit där befolkningstillväxten mest direkt ökar kostnaderna, det vill säga fostran och utbildning, samt social- och hälsosektorn. Stadens kommunspecifika utdelning av samfundsskatten i enlighet med målet på över 30 procent förverkligades 2018 och 2019, men utdelningen har sedan dess igen minskat till under målnivån. Enhetskostnaderna har i vissa tjänster närmat sig genomsnittet för storstäder, och i vissa tjänster har utvidgningar och höjningar av kvalitetsnivån ökat enhetskostnaderna. Stadens investeringskapacitet har varit fortsatt hög trots coronakrisen.

De nya utmaningarna möts genom att totalinvesteringarna dimensioneras till en nivå som kan finansieras under strategiperioden med intern finansiering så att lånebeståndet per invånare inte ökar.

I början av fullmäktigeperioden utförs en markpolitisk granskning där utgångspunkten för markförsäljningen ligger i de näringspolitiska målen och stadens övriga strategiska mål.

Beloppen som har använts på investeringar har ökat under 2017-2019 och samtidigt har den faktiska procentandelen av investeringsanslaget ökat.

Syftet har varit att dimensionera de totala investeringarna till en nivå som kan finansieras med intern finansiering så att lånebeståndet per invånare inte ökar. Under 2017-2020 har årsmarginalen legat kvar på nästan samma nivå.

Utsikterna för intern finansiering har försämrats från 2021 och framåt, samtidigt som investeringsnivån fortfarande är hög åtminstone under 2021. Därför måste investeringarna finansieras genom lånefinansiering och kontanta medel. Enligt bokslutet för 2020 var lånebeståndet per invånare 1 502 euro, som i och med ökningen av lånebeståndet i enlighet med 2021 års budget höjs till 1 759 euro per invånare. Lånebeståndet i slutet av 2021 hålls dock inom strategiperiodens mål.

Helheten med markpolitiska riktlinjer godkändes för överlåtelse av tomter av stadsstyrelsen 1.4.2019. Insynen i överlåtelse av tomter ökade, en fungerande ram skapades för en effektiv markanvändning och markarrendets betydelse som sätt att överlåta tomter ökade. Riktlinjernas effekter bedöms alltid i samband med rapporteringen av BM-programmet. Den övergripande reformen av markpolitiken gällande principerna för markanskaffning slutfördes våren 2021.

Målet är att Helsingfors kommunspecifika utdelning av samfundsskatten stiger till över 30 procent under fullmäktigeperioden.

Effektiviseringen av funktionerna som organisationsreformen möjliggör utnyttjas så att den årliga ökningen på 0,5 procent i totalproduktiviteten används för att täcka en del av ökningen i omkostnaderna som befolkningsökningen orsakar. I fråga om kostnader per enhet söker Helsingfors uppnå medelvärdet för övriga stora städer.

Nivån för reparationsinvesteringar i stadens servicelokaler höjs enligt den kommande fastighetsstrategin för att trygga en effektiv användbarhet av lokalnätverket.

Staden utövar ansvarsfull personalpolitik och satsar på gott ledarskap. Helsingfors säger inte upp fast anställd personal av produktionsmässiga eller ekonomiska orsaker.

Målet var att Helsingfors kommunspecifika utdelning av samfundsskatten stiger till över 30 procent under fullmäktigeperioden. Detta uppnåddes under 2018 och 2019, men utdelningen har sedan dess igen minskat till under målnivån. Finanssektorns samfundsskatt, som är särskilt viktig för Helsingfors, är mindre än under åren 2014—2016. År 2021 är Helsingfors andel av samfundsskatten 25,35 procent.

I början av fullmäktigeperioden fortskred man systematiskt enligt målen inom den ekonomiska förvaltningen, men man höll inte fast vid det strategienliga produktivitetsmålet (en årlig produktivitetstillväxt på 0,5 procent) i de årliga budgetarna. Under 2017—2021 var förändringen av anslagen för hela stadens driftsekonomi +15,8 procent, medan målet med beaktande av befolkningsökningen borde ha varit +8,7 procent.

Som regel har sektorerna, ämbetsverken och företagen hållit sig inom den fastställda budgeten. Under strategiperioden har man strävat efter att fördela anslagen enligt målsättningen dit där befolkningstillväxten mest direkt ökar kostnaderna, det vill säga fostran och utbildning, samt social- och hälsosektorn. Sedan coronakrisen bröt ut 2020 har produktivitetsutvecklingen blivit ett allt viktigare mål.

Produktiviteten inom social och hälsovården har förbättrats med i genomsnitt 1,0 procent per år och enhetskostnaderna har konvergerat med kostnaderna i andra storstäder. En strategisk granskning av tjänsteproduktionen är ett väletablerat tillvägagångssätt. Man har börjat stärka vägledningen av den specialiserade sjukvården.

Enhetskostnaderna för grundutbildningen inom fostran och utbildning har konvergerat med genomsnittet i andra stora städer. Inom småbarnspedagogiken är kostnaderna för stadens egna daghem lägre än genomsnittet för de sex största städerna (Helsingfors 10 265 euro/ Kuusikko 10 417 euro) och skillnaden från genomsnittet för de största städerna har minskat. Kostnaderna för den grundläggande utbildningen har ökat långsammare än i andra storstäder, trots att undervisningen i Helsingfors överstiger det minsta antalet timmar (bl.a. A1-språket) och andelen lokalkostnader är 30 procent (Helsingfors 9 606 euro/Kuusikko 9 078 euro). Kostnaderna för gymnasiet har ökat bara en aning snabbare än i andra storstäder, även om undervisningsutbudet har ökat och Helsingfors har åtta gymnasieskolor med särskilda nationella uppgifter (Helsingfors 8 043 euro/Kuusikko 7 483 euro). Utmaningen är hur man ska säkerställa kvaliteten på tjänsterna i den försvagade ekonomiska situationen efter coronakrisen. En utvidgning av den obligatoriska skolgången kan öka antalet icke-helsingforsare som söker sig till Helsingfors attraktiva gymnasier, vilket skulle leda till kostnadsökningar.

I stadens verksamhet som helhet kräver enhetskostnadernas jämförbarhet mellan kommunerna arbete och produktivitetsindikatorerna är fortfarande delvis ofullständiga.

Budgetprocessen har utvecklats i samarbete mellan stadskansliet och industrierna.